River av sex mil ganska obehindrat

Det är lätt att tappa perspektivet när en börjar bli distansblind.

De senaste veckorna har jag varit på resande fot hela tiden. Jag har varit hemma ett dygn mellan turerna (Barcelona, Tarragona, Malaga/Nerja, Berlin och i skrivandets stund är jag i Helsingfors).

Alltid på språng! Ann-Sofie, jag och Jan-Erik på väg från Sigtuna. Foto: Henrik Pehrson

Rev alltså av en sex mil lång löprunda under min mellandlandning

Det var ett ordnat evenemang där vi var ett 80-tal personer som sprang från Sigtuna till Stockholm. Det erbjöds två distanser – 55km och 65 km i olika farter. Jag och några till bröt ut vid 24 kilometer och sprang tillsammans mot Hagaparken. Jag hade gott om energi fram till 50 km, sedan blev jag lite låg och jag och Jan-Erik tog det lugnt i 5 kilometer. Sedan kände jag mig pigg igen och skuttade hem till Kungsholmen så jag fick ihop 60 km.

Maria och Mathias – mina ultravänner från Playitas. Social löpning i vårvädret. Foto: privat

Det var strålande väder och skönt att springa av sig allt resande. Jag hade inte sovit så många timmar då jag kommit hem mitt i natten och skulle upp tidigt – men jag resonerade som så att jag inte kommer få så mycket sömn när jag springer i Pyrenéerna i sommar så jag kan lika bra öva på det nu.

Ett fikastopp och lite promenad. Foto: privat

Idag känner jag mig fräsch i kroppen, lite sömnig för att jag fick gå upp tidigt igen och inte har hunnit sova ikapp mig – men för övrigt bra. Tänk om någon sagt till mig för 10 år sedan att jag rätt obehindrat skulle kunna springa 6 mil efter en tuff resevecka. Tacksam och ödmjuk inför vad min kropp faktiskt klarar av.