Elin: Mammaaaaaaaa! Du springer väl inte i mål före mig?

Jag: Hell No jag väntar! Nu jädrar är det tävling! Släktfejden is on!

Curlingmorsan langar överdragskläder och bär vattenflaskor. Foto: Oliver Thomsen

Curlingmorsan langar överdragskläder och bär vattenflaskor. Foto: Oliver Thomsen

Jag och min dotter Elin har tränat ihop inför halvmaran. Hon ville sikta på 1:50 men var sedan smart att fokusera om och inte ha någon tidspress. Jag har tyckt att det har varit superskoj med träningen inför loppet, och att så många från familjen ville vara med.

Eftersom jag sprang TEC för 4 veckor sedan och inte haft någon snabbhetsträning på 18 månader visste jag att jag inte skulle persa (1:40) utan tänkte att jag kanske rullar in på 2 timmar.

Starten gick och vi sprang tillsammans jag, dotter Elin, hennes pojkvän Adam, son Alex och bror Daniel. Före oss kutade bror Fredrik själv. Vi höll ihop i ungefär 5-6 kilometer då vi hängde av Daniel (ja, det är tävling). Efter ett varv hängde Alex av oss. Kvar var jag Elin och Adam. Eftersom Adam är sprintsnabb trodde vi inte att han skulle hålla samma fart som oss efter milen utan sacka efter. Det gjorde han inte. Han höll sig fast och sprang med oss.

Jag fick ta hand om överdragströja, bära vattenflaska och agerade curlingmorsa under loppet. Hela tiden tänkte jag på att det var så roligt att Elin skrattade hela vägen. Jag var varm i hjärtat och mycket stolt. Jag såg framför mig hur jag lät henne springa in i målfållan före mig och att vi gemensamt skulle skrika ”Jaaaaa! Vi gjorde det!”.

…men så tog tävlingsdjävulen tag i mig…

När 5 kilometer återstår ligger Elin 150 meter före mig, sedan sackar hon något och jag springer om när 2 kilometer återstår- då säger hon: ”Mamma, mina ben är lite stumma”. Jag kände efter status på mina ben. Ingen fara. Alla tankar på att vara den gulliga mamman försvann och jag slängde en blick över axeln. Hon sprang tillsammans med sin pojkvän och min tävlingsdjävul tog tag i mig. Jag ökade lite för att hänga av mig dem. Det var då hon ropade ”Men mammma! Du tänker väl inte springa före mig i mål!” Jag låtsas inte höra. Jag springer på. Jag vill ha pallplats i släktfejden!