I tio år har jag varit löpare. Under denna tiden har jag haft en enda stor skada, som var en hälsporre som höll mig från löpningen i 8 månader. Jag kom starkare ur den rehaben än tidigare och persade med 2 timmar på 100 miles!

Foto: Hans Berggren

Nu har jag ont i vaden. Det hela började när jag skulle vara tränare för IF Linnéa och sprang på asfalt i icebugs. Efter uppvärmning, löpskolning och fem backintervaller så stramade hela höger vad på utsidan och jag slutade direkt mitt pass. Jag trodde då att det berodde på hårt underlag med spikes. Jag vilade några dagar och hade inga känningar. Sedan dess har jag lyckats springa 16 kilometer, 7 kilometer och milen. Igår tog jag två timmar i Ursvik med mina älskade icebugs och kände ingenting.

Idag snörade jag på mig ett par vanliga, mycket dämpade löparskor och tog en lugn jogg till min dotter. Efter 6km fick jag samma onda känsla i vaden. Jag var 100 meter från dottern, haltade dit och lämnade det jag skulle och tog sedan tunnelbanan hem.

Håll nu tummarna för att jag bara är lite överbelastad och att kroppen vill säga något efter ökenloppen. Världens bästa naprapat (Josefin Lindeståhl, Specialistgruppen) är bokad. Jag hoppas att lite nålar ska hjälpa senan och att det inte är en bristning. Hjälp mig att hålla lite tummar!