Vi börjar med förutsättningarna för den sista dagen i tävlingen. Det går alltså att samla 5, 10, 21.1, 55 eller den fulla distansen 85 km. Tävlingsdjävulen tog alltså tag i mig efter etapp 3 då jag låg femma totalt i tävlingen – trots att jag jobbar heltid samtidigt. Inte omöjligt att behålla platsen alltså.
Jag visste att min torsdag var rätt fullsmockad.
- Hålla presentation kl 10
- Ha en avtackningslunch kl 12
- Delta i en workshop kl 15
- Fira sondotter Linneas student
- Samla ihop 85 km. Monsteretappen i tävlingen
Innan jag somnade på onsdagen var det sista jag mumlade ”Men det kan väl inte vara så svårt att springa två mil. Fyra gånger.”
Osund tävlingsstress
04:40 vaknade jag efter 6,5 timmars sömn. Jag kunde inte somna om och låg och vände och vred på mig. Tankar som ”när du ska flyga iväg på tjänsteresa går du upp denna tiden och orkar en hel dag” och min stora idol Johan Steene har vid något tillfälle sagt ”Var alltid i rörelse. Hela tiden framåt”. Min superpigga hjärna beordrar således kroppen att stiga upp.
Jag äter en snabbfrukost och sätter på mig min fulladdade Garmin. När jag startar klickan ska jag samla så många kilometer som möjligt fram till midnatt. Den får helt enkelt rulla hela tiden.
Idiotförklarad och varför gå?
Jag ska träffa Petra Månström klockan 7:30 och springa en mil med henne. Mitt mål är att promenera ihop minst en mil innan det.
Mitt förnuft sade ju ifrån redan efter 3:e etappen att Ta Det Lugnt och utsätt inte för ditt nyläkta knä för onödigheter. Förnuftet fick bara vag uppmärksamhet. Mina närmaste (förutom min stöttande sambo) idiotförklarade både mig och tävlingen snabbt. Fullt förståeligt. Lite förstånd hade jag dock kvar och valde att gå innan löpmötet med Petra.
Det blev en sightseeing tour i Stockholm
Jag mötte Petra och sprang en mil med henne. Jag hann med ytterligare 5 km och kom hem med totalt 25 km samlade. Det är så mycket lättare med sällskap och att dela in uppgiften i mindre delar. Så tacksam för all hjälp under loppet.
Loggade in på min workshop och ställde upp datorn strategiskt mitt i lägenheten och började promenera fram och tillbaka… (suck, vilken idiot).
Snabbdusch och sedan lite finkläder på för att äta en magisk lunch på Restaurang AG. Detta blev energipåfyllning och vila. För att inte ge upp hade jag bokat in ännu en träff
”Möt mig under Västerbron 13:45 och spring 10 km med mig . Helst flackt” hade jag bett Coach Ken om. Sagt och gjort. Ny start i nya löparkläder och fint väder. Kilometrarna tickade på och jag såg på klockan att jag skulle hinna samla ihop totalt en mara innan nästa möte! Coach Ken hjälpte till och släppte av mig efter ett extravarv runt kvarteret.
Don’t try this at home
Datorn uppställd och promenad kök-sovrum-vardagsrum började. Jag hade som mål att få ihop 1km till. Jag insåg det maniska i aktiviteten och satte mig ned – åt ett extra mellanmål och passade på att packa en väska med en klänning och necessär. Kommande möte skulle tas i telefon och jag skulle transportera mig 11km till en studentmottagning.
Alkohol och löpning
Väl på studentmottagningen dricker jag ett glas bubbel och ett glas rödvin. Jag har som regel att aldrig springa med alkohol i kroppen. Vi firar examensflickan och vädret är härligt. Jag har nått ”skamgränsen” 55 km för dagen, men den är ju inte slut än! Ska jag trycka av klockan nu? ”Nähe du, fortsättt till midnatt” säger min tävlingsdjävul.
Dagens tredje support
Mamma vill promenera 5km från festen hem till sig och jag hänger med, sedan tar jag vägen genom härliga Ursvik och traskar hemåt i kvällen. Kilometer efter kilometer fyller klockan och jag börjar bli riktigt trött. Men jag ger mig inte. Jag går och går tills jag till slut stoppar klockan utanför porten 23:58. Hela dagens fil tar över en kvart att ladda upp i Strava och jag är rädd att missa cut-off tiden – men jag hinner!
Och jag vinner!
Nej, det gör jag förstås inte. Det gör en kvinna som sprungit alla deltävlingar på löpband hemma, fusk tycker några, men det står ingenstans i regleran att Virtual Jungle Ultra ska ske utomhus. Men jag kommer FYRA! Av de fyra första löparna är 3 kvinnor. Jag blir alltså trea i damklassen. Det jag är mest stolt över är maran före jobbet. Det kändes som en vinst i sig. Nyfiken på resultaten och mer information? Kolla här.
Leave a Reply