>Ken tog med sig piskan och körde skiten ur mig imorse.
Så här såg det ut klockan 7 utanför mitt hus. Jag älskar att springa i snö! Jag älskar snö. Och jag älskar människor som utmanar mig. Fan – jag tror jag älskar det mesta i livet!
Ken sprang rätt tungt bredvid mig när vi värmde upp så jag trodde i min enfaldhet att det skulle bli en lugn fjösjogg. Vi tog det lugnt bort mot Stadshuset och jag pratade om allt möjligt. Som vanligt. Trodde lite att jag kunde leda bort hans intentioner till kvalitetspass.
När vi kom ner mot Norr Mälarstrand säger han ”Du har pigga ben. Då kör vi lite fartlek!”. Jomentjena. Jag körde med broddar, där den ena gick sönder under uppvärmningen. Hakade på den fungerande brodden på min högerfot så att jag inte skulle halka omkring med det dinglande Barbie-benet (som för övrigt mår riktigt prima, men det är dumt att chansa).
”Sätt fart på benen från den lyktstolpen – 5 stycken framåt” Jag pustade ut mellan två nya, snön yrde i luften och marken var vackert vit. ”Bra jobbat, sätt fart på benen nu! Två snabba från nästa stolpe!” När vi hållt på i ungefär 12 minuter höll jag på att flåsa sönder. Benen kändes rätt pigga men flåset var riktigt kasst. ”Ingen fara” vrålar Ken ”Det är bara den långa backen kvar”. Igen Jomentjena.
Sen kom jag att tänka på att min dotter en gång sa ”När man känner att man är helt slut har man 60% kvar att ge” Eller om det var 25%? Hursomhaver så tog jag i för kung och fosterland. Lät benen öka takten, fram med höften upp med blicken. Snön yrde från Kens piska. Backen tog förvånansvärt fort slut. Lungorna var sprängfärdiga och den långsamma nedjoggen ägnades åt glada tankar. Glada tankar att jag genomfört 15 härliga, svinjobbiga rusher, med hjälp av Kens peppande och glada tillrop.
Totalt blev det alltså 9,5 kilometers löpning där 15 minuter ägnades åt fartlek. Ett kvalitetspass genomfört, ett till på schemat denna vecka.
>Vilken start på dagen, bästa starten. Tän den som hade en mäsklig piska så tidigt på morgonen. Härligt kämpat och jag instämmer helt med dig angående spring i snö. I love it. Härligt ljud och tystnaden så tidigt på morgonen måste varit underbar.
>Vad ska du med svarta kläder till, du som är så vältränad? 😉
>Svartklätt och fartlek is the shit! (Dags för mig i em) 🙂
>Black is the new black, eller?
>Härligt! Jag älskar också att springa när det snöar. Jag får en grym kick av det. Äntligen! 🙂
>Anna: Ja, det är så underbart med knarrande skor och tystnaden. Känns som om jag skulle kunna springa i evighet 🙂 Njut så länge det varar!
Tobias: haha! DEN var kul. Hmmm jag kanske behöver dölja att jag lånat sonens långkalsonger med y-front?
Andréa:Good luck – men du har ju för det mesta löparflow!
MarathonJohan: JA! Det stämmer faktiskt.
Åsa: Eller hur! Hur kan folk säga att det inte går att springa på vintern eller när det är halt? Det är ju grymt underbart!
>visst går det att springa i snö… bara lite jobbigare.
jag tog ett pass på 23km i modden =)
Ses på årets sista långpass, 27/12.
*taggad*
>Jag hörde en journalist en gång, då ALLA gick klädda i svart, som sade att modet var som "koloristisk anorexia". Jag hör till dem, som sett till att köpa på mig lite nya, färgglada träningskläder nu när sådana kommit. Och visst går det bra att springa på vintern!
>I will wear black untill they invent something darker
>Eller som militärerna säger; När du spyr har du 50% kvar… Bra jobbat!
>Gammalt ordspåk:
Hellre skinande vit,
än en vinande skit.
I ditt fall:
Hellre en vinnande skit,
än skinande vit.
>Evelina: Årets sista långpass… åååh Vill så gärna, men mina barn kommer hem från Thailand dagen innan. jag håller det öppet – de kan ju ligga och sova hela dagen 😀
Louise: Jag har en rosa löparjacka – bara att plocka fram. och så mina blommiga Asics Noosa förstås 😀
Masse: hehe och svart gör sig så bra med IF Linnéa Söders Hjälter i gult <3
Ingmarie: Jag har aldrig tagit ut mig så mycket att jag spytt. Men. Jag. Ska. Någongång. Alltså hade jag 60% kvar 😉
Kalle: Där fick jag igen för det där med "beniga bak" *fniss* JAg skulle vara en katastrof i vit mundering.