Trevlig Valborg allihop! Jag har tagit mig till Västkusten, till mitt ställe på jorden – Stensvik. Två mil norr om Strömstad ligger vår lilla stuga alldeles vid havet. Här springer jag en standardrunda många gånger under min vistelse (förutom när jag springer till Norge (6 mil) eller ut till gamla E6:an och vänder). Jag tänkte bjuda dig på dagens sköna runda. 8 kilometer på 43 minuter med telefonen i högsta hugg för fotograferingen nedan! Varsågoda – häng med!
Stensvik-Lökholmen-Åmot-Stensvikrundan
Vi startar rundan från altanen på tomten. Vi svänger vänster och tar oss ned mot havet och drar in den friska luften och doften av salta stänk.
Vår lilla vik. Stensvik. Foto: privat
Härifrån tar vi oss förbi den lilla hamnen där Norrmännen håller på att sjösätta sina båtar. Det är bara två personer där med en ny fin båt som ska i havet. Det är fortfarande tidigt på våren, lite kallt och inte många båtar i vattnet än. Parkeringen bredvid är tom sånär som på två bilar. Vi springer vidare och ser badplatsen vid Kungsviks Camping.
Inte många på stranden på Valborg. 7 grader och blåsigt. Foto: privat
En liten bit därifrån passerar vi den första kilometern på 5:33 i höjd med den gamla kiosken. När jag var liten tyckte jag att det var jättelångt dit för att köpa glass. Någon gång i min tonår smet jag ifrån en äcklig middag och köpte en mosbricka med räksallad. Nu är det nedlagt och igenbommat. Och maten hemma är betydligt bättre.
Ett ställe som blomstrade på 70- och 80-talet men som är igenbommat idag. Foto: privat
Vi drar vidare mot Lökholmen och nästa camping. Den är fortfarande i bruk och dit går vi när vi vill spela minigolf. Det är prick 2 kilometer dit och vi passerar golfbanorna på kilometertiden 5:10.
Lökholmens Camping. Foto: privat
Fötterna känns lätta mot landsvägen och vi styr vår kosa mot skogs. Efter ytterligare en kilometer når vi skogen. Vi har då passerat den lyxiga villan som en norrman lagt rabarber på. Det där huset med egen strand som vi som barn suktade efter. Tredje kilometern går på 5:28.
Ett fantastiskt hus. En fantastisk tomt. Foto: privat
Nu börjar det luta lite uppför i skogen. Det doftar barr och solen når inte riktigt ner igenom de täta träden så det blir kyligare och jag är glad för min tunna vindjacka som håller värmen innanför.
Början på skogen markeras med en röd pil. Sedan blir det tätare, backigare och lite tekniskt. Foto: privat
Skogen svischar förbi alldeles för snabbt och den fjärde kilometern går på 5:22 men känns snabbare då sinnena gör att tankar och känslor virvlar fritt i den mysiga miljön. Fokus på att inte trampa snett på stenar, rötter och ojämnheter får oss att tappa tid och rum. Dags att ta sig ut mot Åmot och grusvägen.
Enslig grusväg. Foto: privat
Inte en människa i sikte och stegen styr mot asfalten, bergen och skogen. Vi ska ta bilvägen tillbaka och passera det gamla bageriet som nu blivit restaurang med sporadiska öppettider och inga kunder. Våren är inte högsäsong här. Norrmännen kommer till sommaren.
En gång stötte jag på en älg som traskade ut från skogen till höger här. Foto: privat
Sjätte kilometern går på 5:23, men nu har vi asfalt under fötterna och vi kan trycka på lite. Jag ser en löpare lite längre fram, tar in och ökar takten. Jag vill springa förbi men han viker av mot Strand och vi ska ju vidare ner mot Stensvik nu. Kilometern går på 5:12.
6 kilometer in i rundan. Foto: privat
Nu kommer vi in på vår privata väg och den har tidigare kantats av skog. Nu är det öppet och fullt av byggen. Den backiga delen börjar här. En ganska lång uppförsbacke suger musten ur låren och vi landar på en kilometertid på 5:32 efter lite fotograferande.
Ned mot havet och Stensvik igen. Foto: privat
Dags för den avslutande kilometern. Egentligen är det en 780 meter lång nedförsbacke, men vi vill inte landa på fel sida kilometerstrecket utan fortsätter förbi stugan, ner mot havet, upp igen från havet via ängen och grannhusen. Väl inne på tomten stannar den åttonde kilometern på 5:22.
Leave a Reply