>Idag sitter jag med jordens huvudvärk, stela ben och en jäst mage. Tog nog slut på alla reserver igår – det betyder att jag gav allt jag hade. Bara att ladda på ny, näringsrik energi.
Strålande sol när jag, Tene och Anneli rekar banan. Fulladdad och fokuserad.
Den obligatoriska flätbilden före och efter. Kristina Lugn: Släng dig i väggen – Skövdes alla fåglar kunde bo i mitt fågelboruffs efter 6 immar!
Maten, depåer och energi är superviktigt under ultra. Jag har inga problem att bara dricka vatten och sportdryck på marathon, men går loppet över 4 timmar är det viktigt att ladda på och vara smart innan, under och efter. Det gäller även musklerna. Att träna för att bli stark och uthållig underlättar genomförande och återhämtning – men ingen passerar väl marathondistansen obemärkt – hur vältränad man än är -under en tävling. Det är skitjobbigt. Benen skriker, många får kramp (inte jag än så länge…peppar-peppar), folk börjar gå, höfterna är stela, hjärnan spelar en ett spratt, magen gör sig påmind, skavsår, frossa – ja allt möjligt kan drabba en.
Någon som inte hade en chans att ladda ordentligt var Anneli. Jag ringde henne halv tre och sa ”Du är precis lagom galen som jag – vill du följa med till Skövde och köra 6-timmars. Jag hämtar upp dig vid 16-snåret?”. Ödets ironi… Anneli satt precis och funderade på vilka lopp hon skulle köra och vilka otippade grejer som skulle dyka upp. Och upp dök de snarare än väntat. Klart hon hängde med!
Före loppet är det dags att fokusera, visualisera och inte glömma att fästa nummerlappen ordentligt. Njuta av tår som fortfarande känns normala… nja – ganska normala.
Anneli tittar skeptiskt på mig när jag ger mina sista-minuten-tips…
Själv känner jag mig rörlig, mjuk och elastisk när jag startar. För varje kilometer jag springer är det som ett gummiband drar ihop sig i rygg, rumpa och hamstring. Allt blir liksom kortare och kortare. Därför har jag lagt in Nå-tå-test [noe toe] där jag böjer mig fram och stretchar ut baksida lår och rygg. Ofta med hjälp av att någon lugnt trycker ner ryggen så mina händer når tårna. Det blir svårare och svårare för varje timme som går. Körde 4 stycken Nå-tå-test igår.
Idag grejar jag knappt att böja mig framåt 🙂
>Hoppas du vilar, så att evighetsmaskinen kan starta utan problem och fortsätta tugga…
Kom du ihåg att noppa ögonbrynen, förresten?
>japp! alltid 🙂
>När jag blir stor ska jag bli som du 😉
>Idag behöver du inte böja dig.
Idag är det vi som böjer/bugar oss för dig!
>Säkert att vi inte gick ut och festade igår? Känner mig bakis….och solbränd 🙂
Tack för att du tänkte på mig och ringde.
Trots alla syrliga kommentarer efteråt från min sida så är det skönt och känna att någon annan tror på mig, att jag kan ha den kapaciteten.
Och den galenskapen….
Sen är ju bilfärderna halva nöjet med det fantastiska sällskapet 🙂
Nu verkar Zinken lite mindre istäckt, ses snart.
Tack för att jag får finnas i din telefonbok
Anneli/ A.K.A. BBB
>Grattis Mia – vilken superprestation! Du är bara bäst. Så enkelt är det.
>Så. Jäkla. Bra. Jag vet, jag har sagt det typ överallt nu, men jag måste bara få säga det en gång till. Tjohoo!!
P.S. vet du vem jag träffade idag? En av gax-killarna som sprang i par 🙂
>…alltså, killarna med snygga tröjor.
>Miranda: gotjejen! Jag-ska-lära-dig-allt-jag-kan 😉
Kalle: Du är alltid så fyndig och genomtänkt!
BBB: Tänker INTE radera ditt nummer ur telefonboken. Jag var också kompisbakis…
Bureborn: Tack fina du!
Gullfot: Åååååh! De snygga rumporna!!! Var-var-var??? Kanske jag ska lägga om mina träningsrundor *visslar*
>Det är bara att traska in på North Face Concept Store (du har bild hos Mary och mig på ITW också :-))
>härligt!