Hur du äter en elefant

I bitar.

Nu äter jag just inte elefant, men Trans Pyrenéerna är en stor elefant på tallriken för mig. Det finns väl ingen vettig människa som ställer sig invid en borg vid Perthus nära Medelhavet för att springa 898 kilometer med 7-10 kilos packning över Pyrenéerna till Atlanten, med en nivåskillnad på 52900 höjdmeter.

Nej precis.

Då handlar det om att dela upp äventyret i bitar. De är inte bara terrängen som kommer att gå upp och ned, utan även energin, viljan och humöret. Det går bara att påverka det som går att påverka. Blir det dåligt väder, se till att ha bra kläder. Blir du låg på energi, se till att ha mat tillgängligt. Får du skavsår, sköt om dina fötter – osv.

Vi har nu planerat samtliga dagsrutter och det är ”bara” att beta av dem en efter en. Jag ser fram emot fantastiska vyer, häftiga upplevelser och många möten med mig själv själsligt.

När jag sprang mitt första 100 mileslopp (GAX 100 miles) gjorde jag och Staffan små delmål – vi delade in loppet i 4 maror och det fungerade bra för oss. Jag och Jan-Erik har lite lika upplägg för Trans Pyrenéerna, det är bara det att marorna har blivit lite längre… någonstans mellan 16-25 mil. Det ser ju inte så svårt ut helt plötsligt!