>Fredag betyder tusingar.
Jag blir rädd bara att tänka på att springa snabbt i tusen meter. Jag blir så rädd att jag nästan kan framkalla magknip och ångest. Idag lurade jag mig själv och tänkte ”Jag ska bara ut och testa formen med nyjusterad framvagn”. Så det gjorde jag. Givetvis styrde jag stegen mot min vanliga tusenmetersintervallsträcka.
Efter intervallerna i tisdags, då jag meckade lite för mycket med klockan, ville jag även testa hur många gånger jag skulle trycka på ”LAP” på Garmin.
När jag hade ungefär 500 meter kvar till starten på min intervall kom jag ihåg att jag var lite besviken förra fredagen för att jag bara sprang två tusingar fast jag kände mig pigg i benen efteråt. Alltså vaknade revanschlusten. Så när 200 meter återstod fram till starten hade jag byggt upp mig mentalt 1. Kolla kroppens duglighet 2. testa LAP-funktionen på Garmin 3. Köra tre stycken.
Jag lovade mig själv att inte tjuvkika på klockan. Jag tänkte att jag skulle göra så gott jag kan även om det inte gick så fort.
Nu har jag ätit en god lunch vid skrivbordet samtidigt som jag korrläst en press release… jag höll mig på halster och sa till mig själv ”Du får kolla på den nerladdade löpturen när tre arbetsprylar är avklarade”. Så… 50 minuter efter löpning, dusch och lukta-gott-sprays-och-insmörjnings-procedur ler jag med hela ansiktet.
I och för sig har det fåniga leendet hängt med sedan jag klarade min tredje tusing idag. För på några veckar har jag nämligen klarat att gå från en urjobbig femhundring, till en tusing, och en till, till 2* tusen och idag tre!
Tiderna för tusingarna: 4:23 (:21, :23) Puls: 165/170
Rumpstatus: Hårt och segt de första 20 minutrarna. Kände ingenting när jag sprang snabbt. Kändes ömt när jag satte mig ner på en hård bänk och skulle dra på mig strumporna efter duschen. Ömt men inte ont.
Och det tekniska? Jag kan hantera intervaller på Garmin 🙂 – Nästa steg för min Garmin är att ladda ner alla bra idéer och formuleringar som finns i huvudet på min löptur, men som glöms bort så fort jag kommit hem.
Trevlig fredag på er alla!
>Först: Snygg bild på dig! Jättesnygg!! 🙂
Sedan: kom inte dragandes med att jag är snabb, DU är ju bara sekundrarna efter mig ju. Tre tusingar, tre lap-tryck, strax över 4:20 i pace. Grymt, tjejen! Där har du din formtopp, nu är det tunga borta och livet leker igen. Tjolahopp! =)
Skön fredag på dig med!
>Kanonbra sprunget. Vad är det för program som du laddar över din data i? Jag har själv en Garmin 305 och blir nu nyfiken…
>Karin: Jamen, jamen, jamen…jag är grymt nöjd – framförallt för att jag tycker du är grymt snabb och jag är inte så himla långsam heller. Fast jag gjorde ju bara 3st :-)om några år så…
Lena: Jag använder Garmin-programvaran. Fick ett tips av Masse att ladda hem Sport tracks från Zone five software. Jag har gjort det men inte börjat använda den.
>Jag skrev et inlägg som inte publicerades men i korthet handlade det om riktigt sjysta tusingar, prova SportTracks eftersom det skulle ge så mycket mer i analysen av passet… Och till sist en väldigt insmickrande kommentar om din nya bild!
>Självklart skall man använda SportTracks till sin GF 305. Kolla bara vilka snygga sidor man kan få ut – Fartlek 17 april
Med mer träning kanske även jag kan börja köra tusingar.
>:-) Tack för komplimangen. Det är visst lättare att se andra som snabba än att se att man själv är en av dem… Och jag har aldrig, aldrig intervalltränat förrän i år. Det dröjer inte år, utan veckor, innan du gör 6×1000 m. Så det så 🙂
>Masse: tack, ska fundera på det, och tack igen 🙂
Jörgen: Åh, vad fint…fast det är nog mer manligt vacker sammanställnign… jag får som sagt börja testa…
Karin: Jag kommer kämpa på, behöver lite mål…plus att det är kul att jaga ikapp sina idoler;-)