Nu ska jag sammanfatta lite vad som händer i lägret och under loppet för For Rangers Ultra. Vi startade i Lewa Wild Conservancy, ett litet inhängnat område med vilda djur utanför. När vi satt och åt såg vi en giraff komma spatserande utanför och ville tugga trädtoppar. Detta är exotiskt för oss storstadsbor från Väst så många placerade sig med sina kameror för att titta på skådespelet.
Du är självförsörjande under hela loppet, vilket innebär att du har all obligatorisk utrustning med dig och att arrangören står för kallt vatten på stationerna och både kallt och varmt i basecampen så att du kan laga mat, eller tillreda din frystorkade mat. Du ska bära med dig och helst äta 2200-3000kcal per dag. Min energiplan var som följer:
- Frystorkad musli eller gröt till frukost 700-800 kcal. Svindyra och översötade som du snabbt tröttnar på. Bättre energi om jag fixat gryn, chiafrön, frön och kokos själv. Next time!
- Under själva löpningen har jag Perpetuem från Hammer Nutrition i ena flaskan (bär inte tunga saker som inte ger energi) + power bars, nötter, jordnötssmör och lite smågodis. Jag varierade smaker så gott jag kunde.
- Middag: en frystorkad portion mat. Valde smaker som couscous med linser, Chicken Tikka masala, svamprisotto – men allt smakade lika till slut
- BONUS: Jag hade med mig lufttorkad, rökt ölkorv och en portion Ramen nudlar, samt buljongtärningar att lägga i kokande vatten på kvällen att ha som återhämtning och uppvärvärmning.
Allt jag behöver för 5 dagar.
Buljong för uppvärmning? Du är ju i Afrika.
Temperaturen på dagen låg runt 25 grader uppemot 30, det var uthärdligt så länge det var molnigt. Så fort molnen skingrade sig gassade solen och letade sig in överallt. Min nacke och min underläpp brändes trots att jag smort ordentligt. Jag fick använda en buff som skydd i nacken de resterande dagarna.
Nätterna var kalla och jag hade investerat i en svindyr japansk lättviktssovsäck. En investering jag hade ångest över i 3 månader, men som nu visade sig vara en vinnare. Den var värd varenda krona. Jag avskyr att frysa och har gjort det på nätterna alldeles för många gånger i tidigare lopp. Never again.
En för alla och alla för en
Min Campfamilj (som jag ska berätta mer om i sista inlägget som handlar om människorna) och jag höll oss tillsammans i de stora tälten och hade tältsängar bredvid varandra. Det kändes lite mer privat när vi fick upp kokongerna i form av myggnät med en liten vägg runtom. Varje stort tält höll 50 tältsängar. Vi hade olika takt och ordning. Jag som är strukturfascist hade full koll på sakerna i ryggsäcken och i vilken ordning de ska upp och ner. Likaså rutinerna på morgonen. Vakna, ta ut luften ur luftmadrassen, klä på mig racekläder, kamma håret, göra flätan, kliva upp och ta hjälp/hjälpa andra med att tejpa ryggen mot skav från ryggsäcken. Särskilt de första dagarna då ryggsäcken är extra tung. Vi delar på tejp, sax, erfarenheter och gör oss i ordning. Vi håller koll på varandra och pushar där det behövs. Nedan tejpar D.C min rygg.
Jag kände mig aldrig stressad, blev klar i god tid och lade stor omsorg kring att ta hand om fötterna. Mitt vapen är Sportslick, ett vattenfritt vaselin som motverkar friktion och skav, och som inte smälter bort. Världsklass trots den trista doften.
I campen fick vi även tillgång till duschar varje dag. Det kändes otroligt lyxigt. Vi var relativt rena (jag sköjlde bara håret) med tvål och vatten när vi gick och lade oss. En lyx som bara For Rangers Ultra bjuder på, i Namibia fick jag vaska av mig så gott jag kunde med vatten och en liten tvålbit – och vet du vad? Jag överlevde det med. Inte bara överlevde, utan började värdesätta rinnande vatten och allt jag har hemma och tar för givet. Såsom en toalett som jag kan spola!
Kvällarna blev snabbt mörka och den svarta himlen bar miljontals stjärnor. Att titta upp och se detta får en att känna sig rätt liten på jorden, samtidigt väldigt tacksam. Att krypa ner i den lilla kojen i det tusenstjärniga hotellet slår det mesta.
Toaletter!
En återkommande fråga är hur vi gör med kissochbajseri! I campen och vid varje vätskestation finns portabla toaletter. Arrangörerna gräver en djup grop i marken, sätter en portabel toalettstol över och här landar all vår skit. När vi sedan lämnar campen så täpps hålen igen med jorden och det förmultnar. Vi lämnar inga spår.
En regel var även att INTE springa in i djupt gräs för att uträtta nummer ett eller nummer två. Vad finns i högt gräs på savannen? Orm? Nej, lejon. OK – jag sade åt kroppen att skärpa sig och bara bli nödig när de portabla toaletterna var tillgängliga.
Magen höll sig bra sånär som på sista dagen då jag behövde en toalett redan 3 km efter start, men som tur var passerade vi en grindkontroll och där fanns en toalett i form av ett hål i marken bakom låst dörr – den fick jag snällt låna! Älskar bra timing.
Säkerhet
Förutom att det kunde ligga lejon i bushen, vilket det också gjorde, så fanns det ju en hel del att ta hänsyn till. Beyond The Ultimates skulle aldrig arrangera detta lopp om det var direkt farligt, men visst finns det risker. Den största risken i detta loppet är…. Trumvirvel…. Deltagarna.
Se till att ha ordning på dig själv. Fyll på med energi, drick mycket vatten och bli inte uttorkad. Klarar du baseline så tar du inte dåliga beslut. Att springa fel eller vilse kan bli helt ödesdigert. Detta hände en av frontlöparna som missade en sväng och fortsatte framåt. Som tur var såg en Ranger detta och meddelade en bil som körde efter och fick killen på rätt spår, någon minut senare kom en stor hjord elefanter i storm över den vägsnutten – han hade inte stått pall.
De där Rangers!
Vilket gäng! Förutom 200 aktiva rangers/parkvakter, fanns några från UK Army med. Två helikoptrar, ett flygplan och ett stort gäng drönare höll koll på djurflockar och deras rörelse. Vi hade Rangers utplacerade med 50-100 meters mellanrum, ibland satt de i träd eller satt helt kamouflerade bredvid buskar så att de inte syntes. Jag hälsade på samtliga som jag passerade ”Jambo, jambo – thank you for looking after us!”. Tyvärr missade jag två som satt gömda, men efter att ha lagt en riktig brakare hörde jag från busken ”Hello lady!” och jag insåg att de hör min prutt. Jag bad givetvis om ursäkt och skyndade vidare. Frystorkad mat skapar luft i magen och det är viktigt att kroppen fungerar, men jag valde mina tillfällen att testa rören efter detta.
Eftersom jag har gjort ett par multidagarslopp nu så satt det mesta på rutin, men inga lopp är de andra lika. Även om det var fantastiskt att få uppleva djuren, så är det människorna som deltar som utgör det största äventyret och upplevelsen. I tredje delen berättar jag om dem.
Leave a Reply