>Man känner sig hemma där man får vara sig själv. Eller göra något man tror på.

Folk gör vad som helst för att höra till. De finns människor som frivilligt sätter på sig ett bälte med bomber för att ta livet av sig för att de tror på något – och vill höra till.

Nu är inte jag lika drastisk som en självmordsbombare. Jag har bara tränat med TSM (TeamStockholmMarathon). Förra säsongen läste jag om folk som varje söndag haft den ena upplevelsen efter den andra. Tillsammans med andra likasinnade. Själv nötte jag mina långpass ensam, stötte ibland ihop med någon TSM-klunga, men var solokvist. Idag sprang jag där mitt ibland dem. Jag behöver inte läsa om dem, jag är numera en del av dem. Jag hör till.

Idag var det föreläsning om Motivation. Eller nåt. Hejade på Thomas, Clarence, kramade om Catti, vinkade upp Sandy (Alexandra). Hojtade på Tone, lämnade plats åt Masse och Nix. Hälsade på Niklas N, såg Arne, morsade på Pertti… jag satt bland flera hundra tigthsprydda män och kvinnor och det kändes fullt normalt en söndag morgon. Tillsammans gillar vi löpning, vi har ett mål. Tillsammans saknade vi Karin som ligger hemma och är magsjuk. Tillsammans lyssnade vi, värmde upp och sprang.

Vi gjorde en gemensam satsning på löpskolning; skip, kick-i-baken, mångsteg och några benböj.
Efter detta var det Fartlek som fungerade helt okej jämfört med den halvdanna satsningen i somras. Jag sprang och snackade mycket med Nix och fick lite perspektiv på tillvaron. Jag kunde göra det jag tyckte var kul: Springa samtidigt som jag kunde vara jag: Mia. MarathonMia. I goda vänners lag. För att få höra till och vara en del av gemenskapen är najs. Supernajs. Känslan före, under och efter passet är ren och skär harmoni, jag kan inte beskriva det bättre. Nästan som IF Linnéa – ni vet den där klubben som klassas som ”Sveriges i särklass trevligaste klubb”. Fast där är det mer kärlek. Glädje och kärlek.

Väl tillbaka vid GIH så fick jag lägga till en omgång löpskolning för att inte fuska på Nix utmaning, sedan stretch och armhävningsutmaningen: Idag blev det 11-15-9-9-20= 64.

Nu gäller det att ladda, gå och lägga mig tidigt så att jag är pigg och fräsh till Army Fitness tidigt imorgon bitti. Svintidigt.