För sjätte gången har jag nu besökt Fuerteventura, en av Kanarieörna. För femte gången som löpledare för Apollo och det som Petra Månström drog igång som ”Ultraveckan” 2014.

Apollo 13 och Apollo 14 guidade under veckan. 🙂 Foto: privat

Rune Larsson och jag har guidat löpare på ön, samlat kilometer och lärt känna nya bekantskaper. Så här såg veckan på La Pared ut:

 

Måndag

Ankomstdag. Vi tog kort jogg runt området där vi som ledare presenterade oss.

 

Tisdag

En kort morgonjogg före frukost. Sedan var det öppet för hotellets ordinarie träningsprogram för deltagarna. Vid 16-tiden skulle vi iväg på ett 22-kilometerspass. Rune och jag hade kopierat schemat från i våras där vi missbedömde solens nedgång. Halva nöjet är just att det blir äventyr av löprundorna, ingenting är förutsägbart.

Mörker över La Pared. Foto: privat

Onsdag

Denna morgon blåste det rejält så vår morgonrunda i öknen blev mer ett blästrande SPA. Onsdagen är sedan ledig för förberedelse inför torsdagens sexmilare.

Vila är en del av träningen, mest för att orka. Hemma vilar du för att bygga upp det du brutit ned. Foto: privat

Torsdag

Med start 08:30 tog sig gänget de 32 kilometrarna mot Playitas. Den första delen är ca 8,5 kilometer svagt uppför där hälften går på asfalt och hälften på grusväg. Eftersom vi är ultralöpare och det är träning är det här vi går istället för springer. Det passar bra eftersom frukosten precis är intagen.

Efter den långa uppförsbacken kommer GR131 leden (Caminon) som är 2,6 km lång. Det är en fantastisk sträcka och jag älskar det karga landskapet runtomkring, den rosafärgade sanden och den stenkantade breda leden. Just denna sträcka var med på Halft Marathon des Sables Fuerteventura i september.

Caminon. Så fin. Foto: privat

När Caminon är slut kommer man ut vid Cardón. Vi sprang vidare ut över vidderna och passerade Aloe veraodlingar, getfarmer och vulkanlandskap. Vädret var strålande och värmen kändes överkomlig tack vare halvljumma vindar. Många i gänget sprang ultra för första gången och det märktes att energin började att ta slut när vi närmade oss Playitas där vi skulle äta lunch. Även solen tog ut sin rätt och vi var rätt möra.

Med lite mat i magen, några flaskor vatten, Coca Cola och en kaffe var samtliga redo att springa de 32 kilometrarna tillbaka. De som ojat sig och varnat för att de skulle hoppa av hade nu fått ny energi och tog sig an hemfärden. Alla visste ju att de sista 8,5 kilometrarna skulle gå svagt utför och vara lättlöpta.

När vi alla kommit tillbaka efter drygt sex mils löpning satt vi vid poolen och firade många distansrekord.

Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera en dag på än i löparskor och se människor möta sina rädslor, övervinna dem och växa som människor. Den känslan jag har inombords en sådan kväll är svår att förklara. Den är magisk.

 

Fredag

Alla var sega så vi flyttade morgonjoggen till eftermiddagen och körde den i anslutning till Rune Larssons pass ”Styrka för löpare”. De som fått blåsor på fötterna klämde ändå in dem i löparskor och hängde med på passet. Helt grymt.

 

Lördag

Den fantastiska öknen. Foto: privat

Det finaste passet vi fick under veckan (som övriga gånger) är då vi springer i öknen (bra träning för mig nu inför Marathon des Sables i Peru om två veckor). Vid La Pared börjar öknen och vi springer upp och ner för kullarna där. Känslan i utförslöpningen är obetalbar! Varma, svettiga och sandiga nådde vi sedan kusten på andra sidan. Söder om Costa Calma finns en lång härlig sandstrand med ett Kitesurfarcafé. Några passade på att ta ett dopp i havet och sedan fikade vi. Nytt vaselin på fötterna och sedan skuttade vi hem genom öknen.

 

Söndag

I stark kontrast till lördagens obanade ökenterräng blev söndagens 12 alternativt 17,5 kilometer långa asfaltspass. Med bil slussades vi upp till starten och sprang sedan rätt utför hem till hotellet.

Asfaltslöpning rätt utför. Fredrik, Erica och Robert studsar i den enda lilla motslakan som fanns. Foto: privat

En vecka går alldeles för snabbt med goda vänner! På måndagen var det dags att åka hem och vi hann med en morgonjogg. Jag fick ihop 15 mils löpning, några timmars vila vid poolen, några timmars arbete med vanliga jobbet på hotellrummet och ett ton med god mat. Jag känner mig inte ett dugg sliten, tvärtom – nu är jag fullboostad med energi, redo för en lång vinter – och redo för den största utmaningen hittills – 25 mils löpning genom öken i Peru.

Gänget på morgonjogg. Foto: privat

Visst låter det underbart med en löparresa i värmen? Var inte ledsen att du missade, du har chansen i april igen!