>Med risk för ett långt inlägg och lite bajsigt på vägen!
Jag är inte överviktig och jag är inte smal. Förmodligen är jag helt normal. En gång i mitt liv var jag tjock – vägde 83 kg och gick med i ViktVäktarna. Där gick jag ner till 64 kg. Detta var 1995.
Jag slutade röka 2002 och hade två mål. Det första var att inte börja röka igen, det andra var att inte gå upp i vikt, aldrig väga över 70 kg igen. Sedan den dagen har jag faktiskt inte bantat utan tränat istället.
Nu har jag hamnat i ett dilemma. Jag vill INTE banta, men vill för löpningens skull går ner några kilo, vill underlätta för mina ben och fötter att transportera mig. Jag vill bli snabbare. Till min hjälp har jag tagit BästaAnna som är kostrådgivare. Förra veckan gick ut på att jag skulle registrera det jag åt för att kartlägga mig. Jag fick inte börja tänka på vad jag stoppade i mig, däremot skulle jag inte glömma att registrera allt – vilket fick förra veckans fokus att ligga på mat. Jag var så normal som jag bara kunde, men det var första arbetsveckan efter en svullosemester – detta innebar tillbaka till ordning och reda. Jag kunde i alla fall reflektera över följande:
Tallrikarna på jobbet är för små
Jag äter STORA mängder mat. Även om större delen består av sallad och grönsaker så äter jag MYCKET. Min mat måste ätas i 2 omgångar för att det inte får plats på tallriken.
Jag äter för innehållets skull
Jag kan äta en apelsin för att få i mig C-vitamin och för att bygga mitt immunförsvar. Jag äter apelsinen utan att vara hungrig, jag ser det mer som en investering i välmående. Jag är nästan aldrig sjuk och har totalt 5 sjukdagar på 19 arbetade år. Några gånger har jag prickat in sjukdom vid ledighet, men jag är mycket sällan sjuk.
Äta i förebyggande syfte
Jag är inte alltid hungrig när jag ska äta. Trots detta har jag ALDRIG lämnat mat på tallriken, snarare fortsatt att peta i mig. Jag äter för jag vet (tror?) att jag ska bli hungrig sen. Kanske.
Att ladda inför långlopp
Jag kan inte smälla i mig pasta innan långlopp. Detta gör att jag hamnar i många, ibland vilda, diskussioner med löparkollegor runtom mig. Jag tycker att pasta är ganska gott. Men det GÖR inte gott. I alla fall inte med min mage. Om jag äter en portion (eller okej 1,5 portion) pasta så tar det evigheter innan massan tagit sig igenom kroppen. Först ligger den som en tegelsten i magen i minst 3 timmar. Den hinner till och med hälsa lite slött på ny mat som kommer ner i form av snällare föda som quinoa, bulgur, ris, fullkornscouscous med goda yoghursåser…. När pastan sent omsider väljer att lämna magsäcken tar den verkligen den lååååånga vägen. Jag har nog Sveriges längsta tarmsystem, det tar flera dagar innan pastan transporterar sig fram. Detta ger mig träningsvärk i tarmarna och känns påtagligt. Det gör ont och jag är öm och känner mig mörbultad från insidan. Hur kul är det att springa runt med först en tegelsten, sedan en hårt knådande massa som är 4 km lång i magen? Inte alls kan jag meddela. Jag är verkligen precis tvärtemot alla löpare vars magar reagerar direkt och de under pass måste nödlanda. Jag är inte ett dugg orolig över detta – I’m full of shit!
Intresse för kost
Jag snappar upp allt vad som skrivs. Jag gillar att lära mig om antioxidanter, smakförhöjare, bra och dåliga fetter. Detta innebär inte att jag själv slaktar min gris och gör skinka för att slippa emulgeringsmedel, glutamat och E-ämnen i det oändliga. Jag köper och äter sånt fast jag är medveten om innehållet. Intresset finns och justeringar görs. Jag älskar lax, grönsaker, kyckling, nötter och andra nyttigheter så jag borde ju veta själv hur jag ska justera.
Mat som social grej
Jag älskar att laga mat. Jag älskar att äta. Jag gillar att bjuda på mat. Dessutom älskar jag att äta tillsammans med vänner. Och att dricka vin. Alltså gör jag det. Det svåra är dock att vara duktigt social efter ett långpass. Jag vräker i mig onyttigheter, jag bryr mig liksom inte. Jag har jättesvårt att träna om jag äter godis före. Detta kompenserar jag med att äta tårtor, bullar, kakor i massor om ett kalas råkar sammanfalla med en söndag, efter långpass. Och smågodis. Vaniljfudge, salta fiskar, röda hårda rallybilar är ett måste. Nu ska i alla fall Anna kolla hur hon ska knorra till det här med kosten så att jag ska komma i springa-fort-form, vilket är ungefär 3-4 kilos viktnedgång – UTAN bantning och utan att tappa alla ”muskler” jag byggt upp de senaste åren.
Hela förra veckans mat-godis-och-vinintag ligger nu i Annas inbox. Jag känner mig blottad och utlämnad, men är grymt nyfiken på resultatet! Jag håller tummarna för att hon inte ligger dubbelvikt på golvet och skrattar åt mig :-)!
>klart hon inte skrattar… MEn jag tror du redan har svaren framför dig själv… Du behöver bara någon utomstående som upprepar dem för dig.
Jag skulle också vilja gå ner några kilon för springandets skull, lätta på bördan för knäna, få upp farten, osv… Eller snarare; jag skulle vilja få bort fettet och fixa muskler istället. Det är hösten och vinterns projekt för mig – nästa sommar ska jag vara stark om det ska bli någon Fjällräv…
>Jag skulle också vilja gå ner några kilon för löpnings skull (för hälsans och utseendets skull behövs det inte), typ 3-4 stycken precis som du. Problemet är ju att det är väldigt svårt att prestera optimalt samtidigt som man vill gå ner i vikt, så jag vågar inte riktigt ta tag i det än.. men till hösten, efter lidingöloppet kanske.. då behöver jag inte prestera på ett tag 🙂
>OJ, nu kliar det ju nästan i mina fingrar att ta tag i det hela, men det får ju bli Annas uppgift 🙂
>Funrun: Men om jag slutar med vin och godis då blir det ju bantning…eller?
Andréa: Jag vet precis vad du menar – vill inte nalla på orken eftersom jag vill prestera max fram till slutet av oktober…
Magda; Det kan jag tänka mig! När Anna har ”fixat” min löparkropp, jag presterat det jag vill å vill ha nya utmaningar; anmäler mig till Armyfitness så ringer jag dig.
>Gud vad rolig din beskrivning av pastans väg var. Det verkar inte riktigt vara din typ av föda:)
Har också lite fluff på magen som hade varit skönt att bli av med för både cykel och löpform, men jag vill inte heller avstå från något… Svår ekvation:)
>Det här var verkligen klockrent! Jag har inte slutat röka men viktväktat bort ca 15kg (och de har inte kommit tillbaks trots att det var 10år sen) men skulle vilja tappa några till, för träningens skull. Och ja, för utseendets skull, gud va fåfäng man är!! En fasandräkt kanske fixar formen=)
>Hehe, nej jag har faktiskt inte skrattat en enda gång… snarare blivit rätt sugen på dina måltider 🙂 Men nu ska jag inte avslöja för mycket, resultatet kommer på onsdag….
>Hm, jag håller med. Här handlar det nog om två tre nu tror jag, har förskt inleda nåt slags formtopp mot tjejmilen ( eh, den är ju typ nu…) och lidingö tjejlopp. Det ’r helt sant att det tär på kroppen att väga för mkt. Känner enorm skillnad nu när jag är tillbaka i mitt nästan ”normaltillstånd” kring 64-63 kilo, mot när jag vägde 70 och livet var pest. Idag gick jag uppför tre trappor med 15 kg hundmatsäck. Det fick mig att inse att jag vägrar gå upp 15kg om jag blir med barn!!!
>Ja, de där eviga 3-4 kilona som skulle ge en snabbare löparkropp… vet ni vad jag tror, jag tror det kommer med tiden. Jag tror man vinner på att satsa på optimal prestationsnivå, och låta kroppen hitta sin ideala benchmark, liksom. Ju snabbare, ju starkare, desto mera ”löparkropp”. Förutsatt naturligtvis att man inte gör något galet matmässigt. Alltså, godis och vin… det är kanske på gränsen 😉 Men det är inte säkert att du går ner i vikt för du skär bort dem heller (fråga mig!).
Fint inlägg annars. Och vitt vetemjöl (som i pasta i sin mest kompakta form) är jävulens påfund, alla kategorier!!
>Imponerande livsresa det där (och då menar jag inte pastans). Snacka om att ha tagit tag i sitt liv.
Fint att du tar upp det för jag har också funderar på samma sak den sista veckan: vikten. Kan det vara så att starten närmar sig?
Har åkt på ett mindre viktproblem då jag gått upp 4kg sen maran trots att jag legat på i träningen. Jag törs inte tänka på hur mycket jag måste äta egentligen. Och jag som inte ens äter skräpmat längre.
Jag har nu mindre än tre veckor på mig att ta ner den några kilon och börjar idag… eller imorgon.
>vet du vilken tid på dygnet som man bränner störst andel fett?
– när man sover.
jag tror, att lösningen för dig ligger mer i mental träning än i något annat
>Ååååååh! Fudge! No 1 smågodis!
Att leva utan fudge är som att leva utan… utan…. MIA!!!
Om jag känner dig rätt så kommer du att lyckas otroligt bra med även detta. Jag lovar dock att stå på sidlinjen och heja. Som alltid.
>Cykelmygga: 🙂 visst är det en svår ekvation… typ ”Träna mer”, men då blir man ju hungrigare och den där ”Det kan jag gott unna mig, jag som tränar så mycket-inställningen” suddar ut motivationen.
HElena: Fasandräkten skulle ju täcka det mesta, men så mycket lättare att springa kan det inte vara!
Anna: Får jag bättre resultat om jag är snäll och smörar liiiiite?
Sofy: Satsa istället på att inte väga 15 kg mer EFTER du fött barn 😉
Fredrika: Det är ju det jag menar…att det ska komma av sig självt, men då måste jag nog tona ner godis och vin även om det inte är mängder jag vräker i mig. Men jag är inte antingen eller, jag vill kunna dricka vin och äta godis/bullar i liten skala och tokträna.
Jogga99: De eviga 3-4 kilona som man alltid tänker börja fundera på…imorgon. Eller på måndag. En mänsklig reaktion helt enkelt – resan till ett lopp är långt – om 2 månader ska jag springa si och så – givetvis väger jag nog något mindre då…sen visar det sig att man lagt på sig 4-5kg (några riktigt okunniga i min omgivning säger att det är muskler…jag tror att jag skulle vara ganska unik om jag kunde bygga 4 kg muskler på ett halvår! Av löpning och BP 1 gång i veckan)
Magda: Min sömn är helig. Jag tror på balansen kost, träning, vila. Sömnen är superviktig – likaså den mentala biten, så du har helt rätt.
LillaDuktig: Och till jul får man hemgjord fudge med banansmak. Jag vill inte vara utan. Kör ibland som vår vän Ulrika – 5 bitar godis, inte mer. Inte en påse. Och snyggare cheerleader vid min sida kan jag inte tänka mig – Tack. (Räknas Jelloshots som dricka, godis eller mat?)
>jag tänkte mer på att inte använda maten som belöningssystem – kommer man ifrån det brukar resten gå av sig själv. faktum är att man kan gå ned i vikt både på dålig mat och på bra mat – det är MÄNGDEN som avgör.
ofta tror man att det räcker med att träna för att gå ner i vikt, vilket inte stämmer alls. det ökade energibehovet från löpningen täcker man lätt med en återhämtningsdrink (kolhydrater ut, täcks av kolhydrater in), sen behöver man inte äta mer än ”normalt”.
därför tror jag på medvetandegörande i första fall, sen brukar resten komma av sig själv – och just detta låter i ditt fall som ett klockrent sånt fall.
>Både Ja och nej. Men du får lägga till ytterligare en aspekt – omgivningen.
Om jag tränar mycket och tackar nej till bullar etc tas detta inte särskilt väl emot. Förut åt jag inte godis, kakor – äter det nog inte som vanligt nu heller (har väl blivit en slentrian från semestern). Då fick jag värja mig mot ”Du som tränar så mycket…” ”Akta dig så du inte får anorexia…” ”Guuuud vad tråkig du är…” Oftast ligger då problemet hos den som säger detta, som har dåligt samvete för att den inte tränar och kan tacka nej.
Jag äter alltså inte mycket onyttigheter – men det jag äter vill jag fortsätta kunna göra. Det måste kunna kombinera hela kittet.
Sen är det ju som du säger MÄNGDEN som avgör, och jag får väl helt enkelt lära mig att dra ner på den i sånna fall. Mer tips? Sömn, mängd…typ av träning och NÄR jag ska träna VAD…?
>visst, omgivningen finns alltid där, men det ingår i paketet att hantera den, om jag ska vara hård 🙂
vad det handlar om är att få en uppfattning om vad som är RÄTT MÄNGD utifrån HUR MAN TRÄNAR. sedan hålla sig till det. vad man kan få in i sin kost är rätt flexibelt – jag äter också onyttigheter – men ett huvudord i hela upplägget är TAJMING, att få in sakerna på rätt tid, och återigen – I RÄTT MÄNGD.
detta gäller både träning, sömn, mat och andra återhämtningsstrategier. i övrigt finns det givetivs massor att säga, mer än vad som får plats i en kommentar, men du är ju på rätt väg nu och har tagit hjälp så det löser sig säkert!
>Tajming – där har vi det.
Jag inser ju att jag får dra bort en nyttig bit fisk för ett glas vin – men börjar jag tänka så vill jag bara ha laxen. Eller bli alkis och bara välja vinet? Men då skulle balansen bli knas och jag skulle inte längre räknas till löpare.
Jag vet nog innerst inne att det är just den dåliga ”unna-mig” -grejen som smugit sig på. Alltså borde jag vara strikt ett tag. Men det är ändå superkul att faktiskt se hur mycket jag petar i mig och fördelningen. Jag är jättenyfiken.
>Eller halvera kolhydraterna och ta ett halvt glas vin… Eller öka träningen och äta både kolhydraterna OCH dricka vinet, men inte om du har ett kvalitetspass dagen därpå – då ska det inte vara nåt vin alls 🙂
Och utöver det välja rätt mat och rätta tankar för att INTE bli sugen.
Hur som helst, lycka till!
>Tack Magda. Rätt tankar kommer automatiskt när semestern är slut. Byter såååå gärna pasta mot Rosévin 😉 och lovar dyrt och heligt att ställa in mina kvalitetspass. Jag menar … lovar att inte dricka vin före mina 2-3 kvalitetspass 😉
>Hej, jag har så smått börja att läsa dina underhållande inlägg. Vikten har varit min väg in i den roliga bloggvärlden, när jag i ett projekt tillsammans med marathonfarsan tappade 14kilo var på 14 veckor så tror jag att hemligheten var att vi hade en svullodag på lördagarna. Inga hämningar. (Men oftast så behövde man inte svulla så mycket, en semla eller två kanske) Men det gjorde det lättare att vara diciplinerad på veckorna.
Jag har för övrigt tre kilo som jag vill tappa innan Stockholm halvmarathon.
>Jag har försökt gå ner i vikt snabbt rätt länge, och det går inte superbra – men jag har lovat mig själv att tappa 5-6 kilon innan Göteborgsvarvet!