Havet utanför Visby vid starten av vår långrunda. Foto: privat

Årets första ultralångpass har jag genomfört på Gotland. Jag och Ulrika blev upphämtade av tre karlar från Gotland Trailrun på morgonen och blev bortskämda med att allt var ordnat – Rutten var bestämd, det skulle finnas tillgång till varm buljong efter 17 och 31 km och vi behövde bara lyfta på fötterna och föra oss framåt. Vi skulle ta oss från Visby till ett terrängspår vid Kinnestugan, springa 14 km terräng och sedan transportera oss tillbaka i löpskorna till Visby.

Magnus, Johan och Mattias från Gotland Trail Run. Och så Ulrika förstås. Foto: privat

 

Eftersom jag har tre långa lopp inplanerade i år brukar jag lägga in överlånga pass var 6-8:e vecka. Detta blev årets första.

Väder: – 8 grader men ingen direkt blåst den första delen, något motvind tillbaka.

I mitt rätta element

Tyst och stämningsfullt i skogen. Det enda som hörs är min andhämtning och knarret under skorna. Foto: privat

Det absolut bästa sättet jag kopplar av på är i de långa löpturerna. Min kropp bara pinnar på och för mig framåt och jag styr inte tankarna över huvud taget. Jag är totalt i nuet och de tankar som kommer låter jag landa och vänder lite på. De styrs i stor mån av intryck och samtal som pågår runt mig, eller utsikten och dofter. Total avkoppling från måsten, stress och tidspassning. När vi befann oss på terrängspåret lade sig Ulrika och jag något bakom karlarna, vi sprang i absolut tystnad och jag tappade känsla för tid och rum. Det är just här jag trivs, där är jag i mitt rätta element. Inget väder i världen kan påverka tillståndet, utan känslan av närvaro kommer inifrån. Jag är totalt ett med mig själv och naturen.

Nya platser och nya bilder

Foto: privat

Det fina med att åka iväg på träningsläger är att få fler vackra minnen att plocka fram och tänka på. Framförallt är det härligt när väder och natur visar sin mäktighet och ger formationer, ljud, dofter och känslor som känns magiska. Det vackra i all sin enkelhet. Det kan vara den låga solen som lyser genom tallarna i skogen och ger bulliga skuggor på den snötäckta stigen, det kan vara havets dån och färger när man springer ut ur ett tätt buskage, eller istapparna som formas av väder och vind i ett stormande hav.

Vi avslutade turen rätt in i solnedgången. Foto: privat

När vi kom tillbaka blev vi intervjuade och fotograferade av helagotland.se, därefter vinkade vi hejdå till två av GTR-löparna och blev eskorterade ytterligare tre kilometer av Magnus. Vi ville stoppa klockan på 50 kilometer, vilket vi gjorde vid hans arbetsplats där vi fick låna bastun och tina upp våra iskalla kinder och skinkor.

En magisk start på ultraåret.