>Vad snurrade i din skalle?

Vad tänkte du när du satt där på tunnelbanan och stirrade på min dotter? Vad tänkte du på när du trakasserade henne i rulltrappan? Hur gick tankegångarna när du sparkade ner henne på kyrkogården, taffsade på henne och slet av delar av hennes hår? Hur gick tankegångarna när hon i panik skrek på hjälp och du tog hennes mobil och iPod? Vad var tanken när du skrämd av andra flydde därifrån? Hur långt tänkte du gå?

Jag kan i alla fall säga att min morgonjogg innehöll massor av tankar. Och känslor. Arga, ilskna tankar till och om DIG. Jag samlar ihop all ilska, laddar en tankeboll med ångest och skickar till dig. Jag önskar att du åker fast, att du får be om ursäkt, att du får se henne och oss i ögonen – och att du ångrar dig. Och framförallt – att du får sona ditt brott. Denna fokuserade ilska får bara DU. Den är helt och hållet onödig och tillägnad DIG.

Andra tankar som flög i mitt huvud var tacksamhet. Tack till de unga paret som hörde min dotter, tack för att ni hjälpte henne hem. Och för att ni sprang ikapp killen och tog tillbaka hennes prylar. Tack till polisen som var där på 5 minuter. Tack för att ni hörde. Tack. Tack. Tack. Tack för att hon ”bara” blev nersparkad, taffsad på och saknar hår på ett ställe.

Nu ska jag med tankens kraft överföra all min styrka till dottern – för hur många prövningar ska man egentligen behöva gå igenom som tonåring? När ska folk lära sig vad som är mitt och ditt? Det gäller både prylar och kroppar. Det gäller även känslor och krav.

Vart är samhället på väg?
******************************************