Spring inte efter karlar!

”Spring inte efter tåg. Spring inte efter karlar. Spring helst inte alls!” Det är min mammas devis. Någon frågade på mässan ”Har Mia fått löpningen efter dig?” Hon har aldrig tagit ett löpsteg i sitt liv. Men hon har promenerat och alltid varit i farten. Ständigt gnolande på en glad låt och fixat och trixat. Jag frågade förstås vart löpningen kom ifrån och hon svarade såhär: ”Du fick för dig att jogga när du slutade röka, fast du hade joggat lite innan när du gick på Viktväktarna. Efter det sprang du maran och sedan gick det utför!”. Om jag inte ärvt löpsteget av mamma så i alla fall humorn…

Mamma och jag på Vildmarksmässan. Foto: privat

Förra året när hon fyllde 69 fick hon i present av mig att vandra vid Kebnekaise, så långt norrut hade min skånska mor aldrig varit. Vi fick några fantastiska dagar, hon övervann en massa rädslor, växte av och med uppgiften och fick blodad tand.

I helgen besökte vi Vildmarksmässan. Hon blev medlem i STF och vi kollade olika leder som går att vandra på. Hon har bestämt att hon vill vandra mer. I år blir det några turer i Sälen och hon vill följa med min bror när han ska bestiga Kebnekaise med sin 13-åriga dotter (Linnéa som springer och figurerar en del här på bloggen förstås). Mamma vill inte upp på toppen, men hon älskade landskapet och naturen.

Jag är så glad att hon har hittat ett nytt intresse och att hon är intresserad av att vandra mer. Det är aldrig försent att utvecklas, hitta nöje i fysiska aktiviteter och glädjen till naturen. Även om hon fortfarande tycker att löpning är konstigt.