Jag gillar att se tecken. När jag kom hem från löpresan i Frankrike så nollställde sig min Garmin och samtliga pass var raderade. Ingen större fara skedd då jag kunde få data från de andra deltagarna – jag samlar ju kilometer. Att klockan var nollställd och att träningsveckan gått så bra (det var en test efter den jobbiga våren och kraschen på Kungsholmen Runt) var för mig ett tecken på en nystart.

Jag insåg i Frankrike att mitt och Jan-Eriks äventyr nästa år: Trans Pyrenéerna på 898 kilometer inte kommer att vara någon barnlek. Alplöpning kostar lår. Alplöpning kräver starka ben. Alplöpning kräver en allmäntränad kropp. Dags att ta tag i att bygga upp Evighetsmaskinen-  styrka de starka sidorna, stärka de svaga sidorna. Jag skaffade mig en PT.

Jag och Camilla efter avslutat PT-pass på lunchen.  Foto: privat

Jag och Camilla efter avslutat PT-pass på lunchen. Hon är ett fint tecken. Foto: privat

Från och med nu har jag styrkepass med Camilla Ringström, PT och rutinerad trail och ultralöperska, varannan vecka utomhus. Däremellan kör jag styrkeövningar 2-3 gånger i veckan. Antingen själv, på gym eller i gruppträning.

Första passet bjöd på enkla övningar med TRX-band. Lätt styrka och smidighet som gav träningsvärk i tre dagar. Kanske för att det bara var 10 dagar efter 25-milslöpningen på Trans Scania. På måndag är det dags igen. Då ska jag ta med mig min kettlebell och få ett program med den som redskap.

Att träna styrka är även ett sätt att hålla sig skadefri. Jag är superpepp på att köra de kommande 11 månaderna fram till Trans Pyrenéerna!

Jag ser fram emot många tuffa pass. Foto: privat

Jag ser fram emot många tuffa pass. Och att få pusta ut på gymmet efteråt. Foto: privat