Om det är så att utseendet avgör om vi ska dejta någon eller inte, kan jag säga att min senaste tids löpning kommer att hålla mig singel och odejtad för en tid framöver…
Vi kan ju starta med ansiktet….
Efter långa lopp svullnar jag upp och blir vätskefylld. Dessutom syns det rätt väl att jag inte sovit på ett dygn – det ger svullna ögon, påsar under ögonen och hängande ögonlock.
Lägg då till att jag gick rätt in i en lyktstolpe när jag spanade in en kille jag tycker är intressant – det gav en svullen högerkind. Lite obalanserat läckert sådär.
Kroppen
Svullnaden i kroppen gör att jag inte får på mig mina vanliga kläder i en vecka/tio dagar. Då går det ju bra med klänning… men jag har ju trillat i skogen när jag joggade med dottern så jag har ett stort sår på knät och stora blåmärken på armbågen. Jag har till och med blåmärke på handen (vet inte vart det kommer ifrån).
Benen har blåmärken. Otaliga.
Jag och dottern efter jogg. Foto: privat
Fötterna
En ultralöpares fötter är väl inte de vackraste. Jag är grym på att fila och smörja in, men jag kan inte göra så mycket åt att jag inte har några tånaglar kvar, eller de jag har är lite döda/halva. Jag försöker snygga till det så gott det går. Vätskan från helgens lopp såg ut så här efter två dagar:
Elefantfot. Foto: privat
Ibland vore det bra med ett Instagramfilter framför en i verkligheten. Eller så får jag bara vara glad att jag har gott tålamod och låter kroppen göra det den ska för att återhämta sig och ge mig mitt vanliga utseende.
Vilken tur att det är insidan som räknas.
Leave a Reply