>Jag gjorde en sedvanlig ”Mia” idag när jag skulle debutera i löpklubben Linnéa – jag kom för sent. Jag hittade nämligen inte omklädningsrummen. Som tur var missade jag inte gruppen, för i samma stund jag hittade dörren – kom ett gäng löpare ut.

De var målmedvetna så jag ropade raskt – ”Vem är ansvarig?” Folk börjad peka bakåt – ”Det är Allan”.

Allan instruerade mig i språnget – ”Välkommen, vi ska köra löpskolning och backträning, hur snabbt springer du?” -Jag hade tänkt mig 5:30-gruppen klämmer jag fram (hade ju joggat nästan 5 km dit och var lite flåsig…). Rally-Allan hade kvickt tempo och drog med mig till en grupp löpare, över axeln hojtar han ”Stefan, tar du hand om mellangruppen?” ”-Javisst svarar Stefan.

Jag tar rygg på Stefan. Efter 300 meter känner jag att tempot är rätt högt. Har min klocka spelat mig ett spratt förut? Är jag sämre än jag trodde? Har jag sprungit i 7-minuterstempo och trott mig vara en 5:30-speedare? Kände mig som en frågande, tung flodhäst. Jag höll mig fokuserad och hängde med, från Zinken till Eriksdalbadet, gick ok – men ganska snabbt för att vara jag. Stefan frågade när vi kom ner i Tantolunden – ”Hur går det?” Jag medgav att det var lite snabbare än vanligt, men inte ville sinka honom – det visade sig att jag råkat haka på 4:30-gruppen…

Stefan slog ner på takten och körde lugnare fram till backen där vi skulle träna. Löpskolningen var rolig och kommer att ge mig brännande, stela vader på flyget imorgon. Vi körde höga knän*3, långa löpsteg*3 och sedan körde vi ”på-tå-gå-spark-i-baken-med-händerna-stilla-i-armhålehöjd”*3. Vi såg ut som ett gäng virriga, men disciplinerade hönor, endast kacklet saknades. En övning man inte gärna övar själv… utan känns mer ok i grupp.

Backintervall. Jag körde 7 vändor – heja mig. Äntligen, känns toppen att bli sporrad av alla andra. Rally-Allan var snabbast, först och bäst hela tiden – det är få som imponerar, men han ligger bra till. Övriga löpare hade jävlar-anamma och jag hann inte riktigt fokusera på annat än att jag skulle klara en till, och en till, och en till… Långsam jogg tillbaka till Zinken. Joggade sedan hem och korsade vackra Västerbron för andra gången.

Idag kändes det som jag kunde titulera mig som ”Hej, jag heter Mia och är löpare”.

Dagens distans: Kaplansbacken-Zinken-Tantolunden-Zinken-Kaplansbacken: 14,64 km
Tid till Zinken: 4,85 km på 25 minuter -sedan tog jag inte tid
Backträning: 5,5 lyktstolpar * 7
Sprang om: 0
Blev omsprungen av: Höll inte räkningen… så det räknas inte.