Det var inte så här fint skyltat överallt. Det märktes att inte så många vandrar just på dessa etapper. Foto: privat
Ibland bara klaffar allt. Vaknar upp pigg, får i sig tillräckligt med bra energi utan att känna mig proppmätt, klä mig perfekt för rundan så jag inte är för varm eller för kall. Det var precis så tillfreds hela löpturen i söndags kändes då jag och Jan-Erik tog etapp 59, 60, 61 och 62 på Sörmlandsleden. Dessa etapper går från Skanssundet till Lida, fast vi sprang tvärtom.
Snyggskorna. Foto: privat
Vi trippade fram på lätta ben i den relativt lättsprungna terrängen, vissa avsnitt på Sörmlandsleden är mycket kuperade och tekniska, men här var det löpbart för det mesta. Jag hade i sista stund bestämt mig för att ta Icebugs vilket var tur – många stigar var fortfarande isiga och fästet med just denna orienteringsskor med spikes var helt fantastisk. Och snygg är dojjan också!
Oftast brukar det vara hunden Vanja som drar upp Janne för motluten, men just idag var hon lite PMS-ig. Foto: privat
Det där med den perfekta känslan, de perfekta skorna för ändamålet, den perfekta klädseln och det perfekta energiintaget brukar inte sammanfalla. Löpturen snackades bort och vi kunde gott och väl ha kutat minst lika långt till.
Vädret var soligt och fint. Det snöblandade regnet väntade på sig tills vi precis hoppat in i våra bilar efter avslutad runda. Ibland är timingen också perfekt. Den här kommer jag att leva på länge.
Låter som en härlig runda!
Tänkte PRECIS säga det; sen när är Vanja bakom….?? *chockad* Haha! 😀
Tillhör inte det vanliga och fånga det på bild sen.
🙂
Jag är extra nöjd med den bilden!
Eller hur? Och jag är så van att Jan-Erik och Vanja alltid är före mig så när vi sprang Sandsjöbacka blev det knas i huvudet när Janne bad mig springa först… men jag var inte sååå vilsen.