Det blev hektiskt värre efter förra inlägget. Jag har masserat löpare utanför mitt stall, skällt på Ken, fixat saltgroggar för att rädda illamående ultraskuffare och peppat mina egna löpare ur svackor.
Diana återhämtar sig och ojar sig över onda ben. Bara att hjälpa till med fokusförflyttning! Foto: privat
Puh.
Strax efter mitt förra inlägg blev Ken riktigt illamående. Han avskyr att gå och älskar att springa. Men att springa fort runt runt och vara illamående är ingen bra kombo. Han klev av. Det var tråkigt, men jag förstår att man måste våga satsa för att se hur långt det håller. För varje tävling lär man sig något nytt. Till slut kanske man får till det där perfekta. Eller inte – för inget lopp blir någonsin det andra likt. Du har ingen aning om det är magen som ska haverera, om du ska bli yr och illamående eller om skavsår, kramp i benen stoppar eller en stor blodblåsa eller sprängd tånagel. Det handlar om att kunna parera, veta vad man ska göra.
Hursomhelst.
Nu har det gått drygt 20 timmar och jag har hjälpt Diana ur illamående och svackor. Hon är klassad som tävlingens snyggaste och gladaste tjej från flera håll. Hon har hunnit stanna och ta en idolbild med Rune Larsson och har 20 kilometer kvar till sitt första mål. Det grejar hon på sin positiva inställning!
Idolbild med legendaren Rune Larsson. Foto: privat
Roxen är envis och har inte lämnat banan en enda gång. Han har klättrat upp till en sjätteplats och har kommit 177 kilometer. Han äter och dricker det jag ger honom. Jag är tillräckligt otrevlig för att han ska tycka att det är roligare att promenera ihop kilometer på banan än att hänga vid sidan om med mig.
Menar du allvar?! Roxen försöker bestämma, men han står på fel sida bordet för det. Foto: privat
Värt att notera är att Maria Jansson från Sverige leder hela tävlingen, även över männen. Just nu springer fler kvinnor än män (som promenerar).
Leave a Reply