Hur hamnade jag här bland de 19 som startad på Långa Bryggan i Bjärred kl 8 den 12 augusti 2022.

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja? Hur förbereder man sig för ett nonstop lopp som är närmare 25 mil? Du tränar, vilar, stärker upp dina svagheter. 

Precis det skulle jag börja med. För ett lopp som går i november. Jag har gett mig ledigt från träning och krav under juli och augusti då jag istället skulle bestiga Mont Blanc (mer om det i ett annat inlägg).

Jag har tidigare sprungit Trans Scania fem gånger. Loppet har bara 20 platser så det gäller att hänga på låset om man vill vara med. Jag missade detta och anmälde mig lite sent vilket innebar att jag hamnade på en reservlista med plats 21. Sannolikheten var inte så stor att jag skulle få en plats så jag “glömde” bort det. För någon månad sedan fick jag beskedet “plats 9”. Och slutligen för två veckor sedan “plats 1”.

Firar platsen med champagne.

Jag har under sommaren bytt ut ketllebells mot champagne och vardagsjogg till rödvin. Det var alltså lätt att poppa skumpa och fira när sms:et damp ner två dagar senare “Du har fått plats om du vill springa Trans Scania”. Jag tvekade inte en sekund. Även om hjärnan började snurra och kastade följande på mig…

  • Du har inte tränat tillräckligt
  • Du har sovit för dåligt denna sommar
  • Du har haft Covid – tänk om det ligger något kvar och stör som inte märks i vardagen.
  • Tänk om du inte klarar det – DET loppet får du ALDRIG bryta 
  • Du har varit skadad så ditt bäcken lär ju göra för ont (symfysit)
  • Du ska få mens den helgen och kommer vara på dåligt humör och lägga på dig 4kg vätska

Det är ju som alltid inför lopp, man tycker inte att man tränat tillräckligt. Det finns alltid en tvekan. 

Istället för att låta oron få fäste styrde jag om tankarna till:

  • Du har gjort detta tidigare, du vet vad du ger dig in på
  • Du skulle aldrig bryta detta lopp
  • Din hjärna får koppla av i vackra omgivningar – njut
  • Använd pannbenet
  • Öva på värmelöpning inför Namibia
  • Du har sprungit långpass med Petra nästan varje helg fram till juli
  • Du.Kan.Det.Här.
  • Bevisa för dig själv att träning inte är allt – rutin är viktigt
  • Bygg ett starkt team tillsammans med Stefan

Vi kortar ner tiden i Strömstad, åker hem och packar i ordning löparkläder och uppdaterar ultralådan som alltid åker med på tävling. Jag jobbar, men har bara onlinemöten torsdag eftermiddag som får tas från bilen. 

Hoka Rocket X. Lätta, luftiga och mjuka.

Jag väljer ett par helt nya Hoka RocketX som jag bara sprungit i en gång. Kanske i lättaste laget, men meshen på ovansidan var luftig vilket gör att fötterna andas och jag slipper skavsår.

Frågor jag får från min omgivning som inte har samma intresse som jag har, brukar vara ”hur kissar man?” ”Hur snabbt springer du?” ”Får man gå?” ”Hur gör du med mat?” ”Sömn?” Allt detta ska jag svara på i detta och följande inlägg.

Fokuserad vid starten. Fixar de sista detaljerna – Doktor Snugglesfrissan. Foto: Magnus Johansson

Vi anländer i Lund vid 19 och ansluter till pre-race dinner och möter upp de andra löparna. Trots den usla förberedelsen så sover jag bra på natten och tar mig till start och glider in en minut före utsatt samlingstid – 7:29

Fokus nu var att hänga på några andra löpare för det var ny bandragning till Skrylle (27 km) eftersom jag inte är teknisk nog att ladda ner GPX-filer i klockan och hela tiden måste förlita mig på kartan i mobilen som suger batteri. Jag sprang med Enar och Per, som gick ut lite hårt, men det gjorde inget för det var inte stekhett än. Min plan var att pinna på ordentligt till Skrylle och sedan ta det lugnare och gå ett längre parti. ”Fort” i det här sammanhanget var 6:15-6:55/km, där den största delen var flack och löpbar, vid två tillfällen gick jag i raskt takt. I uppförsbacken mot Hardeberga kyrka är det en allé som gav skön skugga. Sen var det bara att jogga förbi dammarna och passa på att ta ett toalettbesök i fiskestugan där det fanns toapapper, handfat, tvål och vatten. Lyx.

Keps på huvudet. Resorb i flaskan. Leende på läpparna. Varmt Skåne runt mig.

Väl uppe i Skrylle inser jag hur varm jag är och hur het luften är. Det kommer att bli jobbigt, målet måste vara att kyla ner mig och dricka mycket utan att bli illamående. Salttabletterna får inte glömmas. Nu var målet att jogga lugnt genom bokskogen bort mot Dalby stenbrott och fylla på energi inför den kuperade Rommelåsen. Kroppen kändes fantastisk och jag hade inte ont någonstans.

Med hjälp av appen Outdoor Active kunde jag hela tiden se vart jag var och vart jag skulle. Life saver.

Fortsättning följer…