Backar. Älskade hatade backar. Igår när jag höll NMT Löpning lät jag gruppen köra det superjobbiga kombinationsintervallpasset igen. Det som de körde i vintras i snöfall. Igår var det vårvärme och pollen i luften.

Mördarbacken. Tony’s backe. Backar med namn är långa och jobbiga. Foto: privat

Löparspåret i Lilljanskogen var fylld med motionärer och vi fick samsas om backen. Gänget körde 15, 15, 30, 30, 60, 60 sekunders backintervaller och fick sedan springa i väg på en kilometer lång tröskelintervall*. Under tiden de sprang den långa intervallen körde jag egna backintervaller hela vägen upp. Jag hittade flytet och bestämde mig för att försöka samla ihop åtminstone 9.

När de kom tillbaka från den första intervallen fick de vila och starta om från början. Sedan i väg i den långa igen. Jag pumpade vidare upp för backen. Övade på tekniken och andningen. Ville bibehålla flytet. När gruppen var tillbaka hade jag fått ihop 8 backar. Då skickade jag iväg dem på en tredje omgång spyintervaller så att jag skulle hinna med mina egna 🙂

De fick dispens att vila efter.

Slagna hjältar efter 3xkombinationsintervaller. Foto: privat

Win-win. 75 minuters träning där jag kunde välja att bara stå vid sidan om och coacha, men jag valde att få till ett eget träningspass utan att tappa fokus på dem. För det är alltid de jag tränar som jag sätter i första rummet. Och jag lovar att alla var nöjda med sin insats efter passet.