>

Här är jag 10 timmar senare!

Fredag och Nordic Military Training innebär styrka. Jonas satte fart på oss, två-och-två – jag valde med flit Anne-Li (bakom mig på bilden) för att hon är mycket starkare än mig (än jag?). Först hade jag tänkt suga tag i Bruno för jag ville ha lite utmaning – men jag sparar honom till en annan gång. Heheh. Upp till vår vanliga skog, (tror jag, jag har noll koll på vart jag är) för att köra lite trög-löp (har nog något riktigt namn, men eftersom jag pladdrar så mycket så missade jag det). Det innebär i alla fall att den ena ska springa medan den andra håller tag i en bakifrån och håller emot. Således springer man och drar på en annan människa… så här!

Kalle är på tok för stark, man ska se trött ut och kämpa!

Rätt var det var så ropade Jonas ”skydd” då skulle vi handlöst slänga oss till marken. Jag trodde först att vi skulle gömma oss bakom ett träd, men icke då.

Följande övningar gjordes under passet: plankan (Ken, du kan börja tänka ut ett pris du har råd med!) , sidoplanka, leka träd som din partner ska klättra i och runt, rodd med hjälp att ett räcke vid geggabacken och läbbiga situps. Mina vader tjöt på en gång när jag skulle gunga över räcket med Anne-Li på ena sidan och mig själv sit-upandes på den andra, jag fick göra kärringvarianten på marken *skäms*. Lite sköna rygglyft i ring med stora stenbumlingar som skulle transporteras runt fick avrunda styrkan idag. Inga nya blåmärken att rapportera. Än.
Vill inte berätta om mina nålar hos naprapaten, inte heller om armbågarna som trycker… skickade en värmande tanke till Felicitas när jag insåg att min vad gjorde ont. Jag ska smälta misshandeln hos naprapaten innan jag är redo att prata om den.
*************************************