Jag har blivit kompis med bocken!

Två fikapauser på 62 kilometer, nästan som ultralöpning ju! Foto: privat

Idag har jag cykeltränat med Johan som har cyklat Vätternrundan på 9:15. I min värld (och många andras) är det skitsnabbt. Jag var lite skraj för att träna med honom, nybörjare som jag är. Men jag mötte min rädsla och tog mig ett pass. Jag fick lära mig bra rundor på Ekerö och träningsupplägg som passar för rutterna. Han visade bra tecken och lärde mig massor av cykeltermer.

Träffade Herr och Fru Älg med Kalv

Rätt var det var på en raksträcka ser vi i ögonvrån hur Mamma Älg kommer älgandes över en äng, kort efter kom Pappa Älg och deras kalv. Vi stannade till och såg dem passera på vägen, och över till nästa fält. Bara en ladugård i närheten, för övrigt skog och fält. Så nära stan men ändå ute på landet. Jag fylls alltid av tacksamhet och förundran när jag kommer nära naturen och djuren på det här sättet. Älgkon passerade oss nära och vi kunde nästan känna vinddraget. Ett fint ögonblick.

Träna fart och teknik på raksträckor

När vi lämnat djurupplevelsen var det dags att sätta fart. Vi stannade till och Johan beskrev olika frekvenser i träningen och hållning. ”Hur går det med bocken för dig?” undrade Johan. Jag blev alldeles förvirrad och undrade vem han menade. Jag har ju varit singel ett bra tag och jag har inte kallat något ex för bocken. Inte vad jag vet i alla fall. När han sedan visade fattningen på bockstyret förstod jag vad han menade. ”Nej, bocken och jag är inte vänner” sade jag ärligt. Jag vågar inte för jag tror att jag inte ska kunna bromsa. Äsch – då övar vi på det.

Det gick rätt långsamt för mig. Johan tog mig till en loop som är 6 kilometer och tämligen billös. Där skulle vi kräma på ordentligt, växeldra, visa tecken OCH ANVÄNDA BOCKSTYRET. Jag satte av och kom upp i 34 kilometer i timmen. Efter en stund fick jag mjölksyra och signalerade att Johan skulle dra. Jag hade då kört en bra bit med böjd överkropp och händerna på nedre delen av bockstyret. Och det fungerade. Jag sackade hela tiden efter Johan och fick ropa ”lucka” och ”kontakt” när jag åter kom i fatt (då han saktat ner) Efter ett tag var det min tur att dra igen. Nu fokuserade jag totalt och greppade nedre delen av styret och körde upp i 38 kilometer i timmen. Jag var nöjd och slut i benen. Som tur är var vi framme vid Svartsjö slott för att ta en fika.

Bra matchning på våra svart-röda cyklar. Foto: privat

Idag har jag alltså blivit vän med bockstyret, lärt mig bra träningsrundor, hänga upp cykeln utanför fiket, vågat släppa handen och grabba tag i vattenflaskan och dricka (ok, det gick långsamt). Och fått erfara för mycket kläder… men jag trodde jag skulle frysa.