>Jag tackade nej till träning.

Jag hade kunnat vara med i 45 minuter, men jag brydde mig inte ens om att ta med mig kläderna.

Hela dagen kände jag mig febrig och hade en smak av rostade nötter i halsen. Jag brukar få förkylningsliknande symptom efter långpass eller intensiv träning. Eftersom jag praktiskt taget aldrig är sjuk (peppar, peppar ta i trä) så visste jag inte riktigt hur jag skulle känna mig, det var kanske ett resultat av måndagens MilitaryTraining och BodyJam som fick mig i paus-mode.

Så jag stålsatte mig, åkte till klubblokalen och låste upp, släppte in min familj och satt med RÅ-ÅNGEST. Jag har så svårt att motstå denna härliga löparfamilj. Allan var glad långt ner i själen och det lyste igenom. Catti firade födelsedag i löpartajts, Staffan, Karin, Sandy, Ken, Tone, Pernilla, Rebecca, Fredrik… och alla ni andra som stod där i tajts – min familj! Och sist men inte minst… Dagens hjälte – Nix! >Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut.
Iförd Icebugs, toppluva och för små löparshorts körde Nix backintervaller. Så går det när man glömmer byxorna hemma!

Eftersom jag inte bara är MarathonMia utan även MammaMia så ville jag såklart banna honom och säga att det är för kallt att springa så i snön… men jag är en snäll mor och vill att barnen ska ha lite skoj (läs: tjejerna ville kolla på något i uppförsbacken). Det var lite vemodigt att skicka iväg dem på träning för att själv åka iväg på annat uppdrag, men i morgon – då blir det andra bullar! Då är jag tillbaka med IF Linnéa – Söders hjältar!

Klart jag inte var sjuk. Kroppen behövde bara vila och få i sig min vitamincocktail gjord på nypressade apelsiner, kiwi, mango och riven ingefära. Pigg och fräsh i morse!

*************************************