>Min rumpa är min akilleshäl och mina höfter min styrka.
Tömilen. Tömilen. Tömilen. Tio kilometer upp och ner i en gryta. Inga branta backar, bara låååånga och sega backar – lagom för att suga ur energin ur benen och ge en härlig utmaning. Ömmar gör det i sätesmuskeln i uppförsbackarna, då får jag väl dra fördel av rullande höfter i nedförsbackarna.
Jag hade två mål på väg till uppsamlingen för IF Linnéa (som senare blev tre). 1. Jag ska ha jävligt kul. 2. Jag ska prestera mitt för dagens bästa och klå Tjurrusettiden.
När starten gått på den geggiga ängen och jag hamnade bakom en tjej i jazzbyxor lade jag till ett mål. 3. Ingen i jazzbyxor får gå i mål före mig.
IF Linnéa var anmäld med tre lag.
Lag 1: Erik, Ken, Kattis och Daniel
Lag 2: Jag, Magnus, Max och Britta
Lag 3: Tone, Fredrik, Nisse och Linn
Lag hejarklack: Catti, Annika, Fredrik B och på en kant Clarence
Som vanligt var stämningen hög och det blev en hel del skratt och snack om träningsvärk och annat. När vi kom bort mot startområdet inser jag att det är precis där jag låg och krälade som en mask i måndags och körde armhävningar i bäcken med Nordic Military Training. Mina röda Asics DS Trainer blickade rena, fina och bedjande på mig… Sluta larva er – det är bara lite lera.
Tog den geggiga starten, hamnade som sagt bakom jazzbyxetjejen. Jag hade fullt sjå att hålla hennes tempo men tänkte att jag tar henne i backen. Nu missade jag backen, eller – det var trångt första varvet och jag hamnade i komfortzon bakom en drös löpare. Klungan stannade upp vid den minimala öppningen i muren som tydligen var en del av banan. Klappetiklapp – bara att springa på. Fram flög jag över asfalten, ner i grytan, upp ur grytan – rosa tröja och jazzbyxor – JAG MÅSTE IFATT. Springer om ett gäng, blir omsprungen av någon, springer om fler, trixar och knixar längs den markerade banan.
Jag glömmer hålla koll på jazzbyxan! När det gått 4 kilometer – som känns som 7… så ökar jag lite. Håller två jämna kilometer strax under 5-tempo. Dags för backe igen, eller var den tidigare? Minne som en guldfisk. Banan mäter 5 kilometer och har två backar. Således är det 2 backar kvar när jag varvar. Vid 3, 5 och 8 kilometer hejar hejarklacken och jag spexar lite genom att springa ifatt en annan löpare och göra V-tecknet bakom huvudet. De första fem kilometrarne var otgroligt låååånga. De sista fem helt okej.
Mina uppförsbackekilometer tog jag på 5:33 – alla lika – och mina nedförsbackar med rullhöft tog jag i 4:39-4:50-fart. När jag hade sprungit 9,7 kilometer hör jag Cattis vrål i målområdet. Hon hejade fram Tone och Britta som låg före. Nu var det dags för spurt. Jag hade skitkul så mål nummer 1 var redan infriat, nu återstod det att komma in i mål under 1:02:xx vilket jag såklart gjorde – 51:04. Med skrikande sätesmuskel och geggiga Asics anslöt jag mig till Stockholms roligast löparkamrater. Hur det gått med jazzbrallan återstår att se, resultaten är inte ute än.
>Snyggt jobbat!
>Jättebra jobbat! Nu håller vi tummen för att jazzbyxorna hamnade efter i resultatlistan. Att bli slagen av en jazzbralla kan ju knäcka vem som helst 🙂
>Grattis till en (till) tjusig insats!
Och så en oinitierad fråga: vad är jazzbyxor?
>Bra jobbat Mia! Jazzbrallan sprang du säkert förbi det var bara det att du missade henne när du var som mest fokuserad.
>Nu har jag kommit på det.
Du säger att du kommer bli så stark på Miltary training grejen så
Jag UTMANAR dig! på plankan!
När din ”CAMP” är över ska vi köra plank tävlingen efter ett Linnéa pass. Do U dare?
>Härligt! Klart du slog jazzbyxan! (Hur kan man springa i jazztights föresten??)
>Bra jobbat Mia! Hoppas du sprang om jazzbyxan ordentligt men hallå – det kan ha varit en superlöperska! Visserligen är löpning en materialsport men vilja och talang räknas väl oxå! *snälla magdalena*
>Det är ju det jag säger; you rock, Mia! Big time! 🙂 Snygg säsongsavslutning!
>Härligt sprunget Mia!
Du är som vanligt en stjärna och stor inspiratör!
>Förra veckan sprang jag mitt långpass iförd rosa tröja (som jag ofta springer i) och jazzbyxor (som jag springer i när allt annat är i tvätten, vilket händer då och då). Men det är klart, jag hade nog tvekat lite inför att springa en tävling i de byxorna 😉
>Masse: Tuuuung bana. Trött Mia. Tack för gratulation!
Anna: Eller hur! Här skall ingen knäckas!
Bureborn: Tack – bild kommer.
Sara: Du hade rätt!
Ken: Utmaningen antagen. Jag har ju trots allt bara 5 utmaningar för tillfället så en fjärde sitter fint!
Andréa: Man får gärna BodyJamma bättre än mig i jazzpants men inte springa! Snubblar man inte på fladderbrallan?
Magdalena: Det kan ha varit en superlöperska som ville vilseleda oss! Fast nej, det var det inte.
Karin: Säsongsavsluting? Jag hörde om ett lopp på nyårsafton… 😉
Jossan: Gulle dig, idag var jag näst sist – ingen stjärna i laget direkt!
Nanna: Välkommen hit! Du höll på att ge mig hjärtstillestånd – trodde jag trampat i klaveret och hade tävlingstjejn som läsare! Det är bra att folk springer i olika sorters kläder – annars hade jag ju inte haft några utmaningar under träning och tävling 🙂