Jag har en stor familj. Vi är 6 syskon, mammor, bonusmammor, bonuspappor, barn, syskonbarn och föräldrar. Släkten kantas av starka kvinnor. Fina förebilder. Varma kvinnor. Intelligenta kvinnor och kärleksfulla kvinnor. (Männen/brorsorna/farsan är intelligenta nog att matcha detta.)
I mitt nya hem har jag gjort ett litet stilleben av starka, fina kvinnor. Min farmor som är konstnär har målat tavlan till vänster. Den föreställer sanddynerna i Falkenberg där vi brukar gå ner till stranden från vårt hus. Det är kärlek, frihet och doft av saltvatten och barndom i tavlan. Min farmor fyller 99 år i december. Hon är stark, seg och uthållig. När jag var 11 år hjälpte hon mig att måla bort min mörkerrädsla. Sedan dess skyr jag inte mörker över huvud taget.
På en hög av böcker, två riktigt gamla vackra biblar från min mormor, ligger en guldängel. Allt från min mormors dödsbo som resten av släkten drog på mungiporna åt. Särskilt de där guldänglarna som hängde lite här och var i mormors hem. Jag blir varm, lugn och mjuk av att se dem. Det är ett fint minne från min skojfriske mormor. Vi skojade och skratta massor. Vi hade samma humor. Hon gick bort 95 år gammal av en onödig lunginflammation, fortfarande så pass klar i huvudet att hon hade 8 av 12 rätt på nutidsorienteringen (hon skyllde på långsammare tankar på slutet för att hon inte längre hade synen att göra sina dagliga korsord).
Tavlan till höger har min mamma gett mig efter att ha vunnit den på ett konstlotteri. Mamma är kärleken och de goda tankarna. Mamma är den munhuggandes cynikern med ett hjärta av guld, alltid redo att hjälpa andra no-matter-what. I bokhögen ligger en bok om kärlek och en kalender från det år jag föddes.
Min lilla hörna gör mig trygg och varm. Jag får energi av kvinnor före mig och hoppas att jag förmedlar och ger min dotter ett fint arv. Jag vill vara en fin förebild för syskonbarnen. Jag vet vad jag kommer ifrån. Jag vet att jag har tålamod, är seg och uthållig, älskar att hjälpa andra, river av en cynisk kommentar och kan vara helt hopplös. Och löser korsord. Hörnan kommer byggas vidare med påminnelser från systrar, dotter och brorsdöttrar. Jag glömmer aldrig var jag kommer ifrån. Och vem jag vill vara.
Underbara ord. Och en fantastisk familj, låter det som..!!
Kram M
Jo det är ju lätt att framhäva alla positiva sidor på bloggen 😉 Vi har vår beskörda del av rötägg och dåliga sidor 🙂
Fint skrivet om starka kvinnor i din släkt! Och att du har dem samlade i ett hörn i ditt hem. Jag tänker lite extra på min farmor när jag använder hennes gamla gjutjärnsgryta och är glad för att jag har ärvt min mammas och mormors förkärlek för textilt hantverk. Är också stolt över mina driftiga systrar 🙂
Girlpower! 🙂 Härligt att höra!