>Skryt. Kanske. Men jag levererar. Det finns något bakom skalet och muren som vill fram. Idag levererade Superwoman. Likt en brevbärare. På tid dessutom!

En hel dag i en utbildningslokal. Utbildningen var fantastisk. Människorna var superbra på att ge feedback och allt var bara underbart. Nästan. Lunch i Holland är sisådär. Smörgåsar med diverse pålägg. Jag är inte direkt en smörgåsmänniska.

Jag har suttit med ett fånigt leende hela dagen för jag tycker att retorik- och säljutbildningen har varit så bra. Jag har lärt mig massor – Not just another sales training! Det kan ju vara för att jag älskar att utvecklas, att lära mig nya saker och justera det som är mindre bra.

Mindre bra är det att sitta stilla en hel dag. I alla fall för en stel högerskinka.

Göran och jag flög ur stolarna när utbildningsdagen var slut. Vi promenerade till hotellet, lagom tills den vackra solen gick i moln och Gråtterdam gjorde skäl för sitt namn. På vägen ursäktade vi våra åkommor (gammal förkylning hos Göran och min onda skinka) – bara för att rättfärdiga ett eventuellt nederlag i den kommande löpningen.

Vi träffades i receptionen och beslöt oss för att köra 10 km tempo. Jag hakade på. Flåsade ordentligt den första kilometern, men kom sedan in i skön andning. Klockan visade på härliga tider under 5 min per kilometer. Jag kände mig stark. Jag kände mig grym. Flåset var ok, inte ont någonstans…det började smådugga. Efter 5 km hade vi fortfarande tider strax under 5 min /km. Vanligt söndagstempo för Göran – något helt annat för mig. Mitt PB på Tjejmilen är 50:18.

Jag höll jämn, fin takt med Göran. Mina ben kändes lätta och sprang av sig själv. Jag hittade en skön rytmen mellan andning och löpsteg. Jag lade meter efter meter bakom mig och var hög på adrenalin. Efter 8 km hade jag fortfarande sköna krafter kvar. Jag blev lycklig i hela kroppen och välkomnade regnet som gjorde luften lite klarare. Jag ökade tempot. Jag levererade. Jag kände mig stark. JAG TOG PERSONBÄSTA PÅ MILEN! Och hade krafter kvar. Och en juste puls. Jag är på gång. Jag är stark. Jag är lycklig! Det finns mer att hämta under motorhuven!

Totalt: 10,04 km
Tid: 49:25
Snitt: 4:55 (2 av kilometrarna gick på 4:49!)
Puls: 159 (max 171)
Sprang om: 0
Blev omsprungen av: ½ – Göran, men jag sprintade på slutet och han hakade inte på…

P:S Läs ordentligt på de pyttepyttesmå flaskorna på hotellet. Det är inte alltid var det ser ut att vara! Jag trodde jag smörjde in ansiktet med bodylotion när jag tagit bort make upen innan löpningen. Det sved lite i pannan under löpturen. När jag kom tillbaka till hotellet såg jag att jag hade smörjt in ansiktet med ”conditioner” (balsam). Nu har jag i alla fall världens mjukaste Tom Sellek mustasch!