Mitt bästa mäteverktyg för mitt välmående är sömn. Bra sömn – allt okej. Dålig sömn – något är knas.

Den här gången kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är, eftersom det inte är en specifik tanke som poppar upp när jag vaknar för tidigt eller mitt i natten. Förmodligen en rad olika saker – som att det är 32 dagar kvar till MdS Peru, jag driver tre stora projekt på jobbet och ska till Fuerteventura som löpledare på träningsläger innan. Jag skulle kunna jobba 12 timmar per dag, men det mäktar jag inte med – jag behöver träffa min familj och andra viktiga människor i min omgivning.

Vill inte välja bort aktiviteter med familjen. Jag behöver rundan med Elin och samtalet i bilen till Militärträningen med Alex. Foto: Daniel Gual

Jag ska erkänna att jag är nervös inför loppet i Peru. Det är inte distansen (250km på 6 dagar) som oroar mig. Följande saker poppar upp i mitt huvud:

  • Lång resa ensam
  • torraste öken i världen
  • hittar inte vilken höjd öken ligger på
  • Hur mjukt är underlaget och kommer benen att palla med 10 kg på ryggen?
  • Hur fula solbrännemärken ska jag utsätta mig för i klädvalet?
  • Kommer mina ögonbryn att vara välnoppade och hålla färgen hela loppet?
  • Ska jag offra gram på en rakhyvel och raka benen under loppet?

Stora och små frågor. Jag får helt enkelt använda de verktyg jag brukar coacha andra i – att ta en sak i taget, för min devis är fortfarande Var Sak Har Sin Tid. Att oroa sig över saker som inte inträffat är fel riktad energi. Nu lägger jag energi på saker jag KAN påverka i stället. Och ensam i öknen är jag ju inte – ni hänger väl med mentalt?