Orange markering på Sörmlandsleden

När jag och Jan-Erik beslöt oss för att springa Trans Pyrenea tillsammans för några år sedan började vi träna tillsammans för att lära känna varandra lite bättre, samt att testa utrustning inför det stora loppet genom att delta i ”kortare” tävlingar (upp till 180 km). Träningen bestod av att beta av hela Sörmlandsleden som mäter runt 60mil. Jag blev aldrig klar då, men Jan-Erik har slutfört loopen. Nu betar vi av mina återstående etapper nere i Sörmland och förförra helgen var det dags för…

 

Svalboviken – Katrineholm etapp 24, 25 och 26

Jag, Stefan, Kim och Anna tog min RallyMazda från Stockholm och mötte upp Janne i Katrineholm där han ställde sin bil. Det där med logistik är hans starka sida. Och kartor – det är han en fena på! Alla rutter vi sprungit hittills är framtagna av Jan-Erik. Jag är bra på att prata och ta med mig pannkakor.

Ljuset. När solen äntligen kikar fram – så befriande och häftigt. Jan-Erik och hans hund Vanja tar en paus bakom.

Turen var för årstiden varm och rutten hyfsat flack, vilket den inte är på alla delar av Sörmlandsleden. Däremot var den rätt teknisk då stigarna var smala och en hel del stenar och rötter tog plats. Det märks tydligt vilka etapper som är välbesökta och vilka som är mindre använda.

Sörmlandsleden har en rad etappansvariga som ser till att leden är synligt markerad, att trasiga spångar lagas och att vindskydd är intakta. Här ser man också skillnader i hur engagerade de etappansvariga är.

På det stora hela är Sörmlandsleden en fantastisk naturupplevelse med många små sjöar och vattendrag, mullig skog och härliga bergsknallar på sina håll.

Små härliga vattendrag överallt.

Vi sprang lite drygs halvvägs och stannade vid en fin liten sjö för att äta vår matsäck. Vi har aldrig bråttom när vi springer på leden, utan det är tid ute och i rörelse som är fokus. Gång på gång utbrister någon att det är vackert. Eller härligt. Eller bara skrattar av frihet. Anna sade vid ett tillfälle att det är dessa pass i schemat man längtar till, och jag håller med. Även om distanspassen däremellan också behövs. Många etapper har sevärdheter, utsiktsplatser eller gamla fornminnen. Lämpligt när det var Allhelgona sprang vi förbi en ”kyrka”.

Männen ber med sina smarta telefoner. Tjejerna landar i nuet.

 

Läs mer om Sörmlandsleden här

Nyttjar du leden ofta är det läge att bli medlem eller bidra med en liten gåva. Detta  bidrar till underhåll, då får du dessutom access till alla kartor (om du inte har en egen Jan-Erik förstås som är min levande GPS och kartman)