>Jag är långt ifrån anorektisk eller bulimisk som Clas Runheim säger sig vara. Tillåt mig fnysa åt ledaren i pappersupplagan av Runners World. Som om det vore coolt att hoppa över lunchen. Eller inte ta sjukdomar på allvar. Vad är det för en förebild?

Du har bara en kropp och den ska transportera dig genom livet. Var rädd om den!
>Skalman - eller som en baby?
Jag skulle inte greja att hoppa över lunchen. Jag är som en bebis och äter var tredje timme. Idag blev det min vanliga havregrynsgröt kl 6, sedan tog jag en fazer osötad rågmacka med leverpastej när jag landade i Oslo kl 9. Lunch klockan 12, en saftig blodapelsin och en näve nötter vid 15-snåret. Middag inmundigas på flygplatsen och jag hinner nog klämma ner en liten bit tårta på veckans andra kalas 3 timmar efter det…

Men det förstås. Var och en känner sin kropp bäst. Detta funkar för mig, jag är som Skalman när det gäller mat – har en Mat-och-Sov-klocka – eller snarare en Mat-och-Träningsklocka. Vill herr Runheim moffa i sig en dagsranson på kvällen så får han göra det.

Skippar du lunchen?