Jag har inte tidigare skrivit om det på bloggen. Jag har valt att bara vara Anhörig och Medberoende. Anhörig till en dotter som vid 17 års ålder fick anorexi. Medberoende för att sjukdomen styrde vår vardag under lång tid. För 3 år sedan gav Elin som nyårslöfte att bli frisk – det höll hon och är idag fri från sin ätstörning.
Att jag inte tidigare skrivit om det, även om det kanske gått att skönja i vissa inlägg hur kämpigt det var, beror på att Elin själv har fått välja när hon vill gå ut offentligt med det som drabbade henne. Det gjorde hon igår när hon gick ut och lade upp följande på Facebook.
Jag är så stolt över hur hon tagit sig igenom sin sjukdom, håller sig frisk och är en människa som har kontakt med sina känslor och vuxit sig stark inifrån.
Jag kan inte med ord beskriva stoltheten. Eller glädjen. Varje gång hon och jag skrattar så vill jag nästan gråta av lycka för mitt hjärta svämmar över. Hon skrattade inte på ett år under sjukdomsperioden så nu suger jag upp glädjen varenda gång likt en torr svamp. Ta aldrig något för givet.
Om ni ger lite extra hejarrop åt Elin här i kommentarsfältet kanske vi kan övertala henne om att gästblogga eller bli intervjuad så vi får höra hennes historia kring sjukdomen. Jag tror att om vi pratar om saker och inte sopar det under mattan hjälper vi oss själva och kanske andra.
Som beroende av socker=matmissbrukare vet jag vilken fight det är. Som anhörig till alkoholister vet jag hur det är att vara medberoende.
Heja er båda.
Sen vet jag vad det betyder att dela med sig. Sååååå Please Elin. Kom och gästblogga.
Bra gjort av henne! Starkt, modigt och alldeles fantastiskt. <3
Hade gärna hört hennes "resa". Den kan säkerligen hjälpa många unga kvinnor.
Kramar!
Heja Elin och all världens lycka till dig, oerhört starkt av dig!! Sjukdommen syns inte när den är under kontroll, men den kan sitta i huvudet lång tid efter. Det vore fantastiskt roligt att kunna läsa om hur du hanterar de tankarna. Många skulle säkert bli stärkta av det. Som du skriver Mia, låt oss prata om det och göra det öppet, under mattan sopas inget!
God fortsättning på nya året och njut av livet!!
Du är grymt stark kvinna Elin! Heja!
Har sett anorexi på nära håll då en tjej i min gymnasieklass drabbades. Vi var bara sex tjejer i klassen, så vi kom ganska nära inpå och blev indragna. Så fantastiskt bra gjort av Elin att ta sig ur det – det är inte lätt.
herregud vilken fantastisk dotter du har! Hatten av till henne och er familj. Jag är mallös och stum, vilket jag sällan blir.
Elin, om du läser detta; Du är en sann kämpe och så jäkla grym! <3
Elin! Har följt din resa genom att känna din mamma! Så glad för din skull att du varit så stark och tagit dig igenom detta! Det lyser verkligen om dig och det är så härligt att se dig le igen! Ta hand om dig! Kramar
Helt klart världens bästa tjej! <3
Heja, heja dig Elin! Så starkt att berätta!
Jag har sett denna vidriga sjukdom på nära håll, men jag har också haft lyckan att se att även den unga kvinnan lyckades ta sig ur dess klor (även om hon alltid kommer att behöva kämpa mot tankarna). Elin, du är fantastiskt stark och jag vill gärna läsa din historia <3
Hej,
Träffade dig som hastigast under årets sista långpass på McD vid Brommaplan. Min exfru hade anorexi i tonåren och tog sig genom allt. Det glädjer mig att läsa att Elin kommit långt på vägen. I slutänden är det något som kan stärka, oavsett hur djupt man en gång sjönk.
Heja!
/ Johan
Det är något fantastiskt att kunna ta sig ur den sjukdomen. Som mamma till en 10-åring skulle jag gärna vilja höra Elins egen berättelse.
Fantastiskt! Tack för att ni delar med er, berättar och berör. Jag vill gärna höra mer om Elins tankar.
Alla som tar sig igenom en svår sjukdom är värda bragdguldet. Varendaste dag!
Jag förstår din enorma lycka, det låter härligt! Grattis till Elin, som lyckats ta sig ur något så svårt och tungt som en ätstörning.
Jag skulle gärna läsa mer om hur det kan vara att bli frisk, och hoppas förstås att din dotter vill dela med sig av sina tankar.
Återigen – HÄRLIGT jobbat, jag blir så glad för varenda en som tar sig ur detta hemska 🙂
Mvh
Tack för pepp!