Det där med att inte sova en hel helg och sedan ha tokmycket att göra på jobbet är ingen bra kombo. Särskilt inte om det ligger ett löparläger och pockar på uppmärksamhet till helgen, samt ett nätt litet uppdrag som Toastmadame på ett bröllop! Dessförinnan var det företagslöpning, styrelsemöte, brorsonshäng och IF Linnéatränaruppdrag. Jag stressade upp mig rejält och såg bara ett berg med arbete i måndags. Började nästan gråta över hur dålig jag är på att planera in vila efter stora saker.

Hur skulle jag få ihop allt?

Lugnt och metodiskt. Ingen idé att stressa upp sig. Foto: privat

Lugnt och metodiskt. Ingen idé att stressa upp sig. Foto: privat

Jag åkte hem och skapade en Att-göra-lista som jag betade av metodiskt. Jag satt i köket och jobbade med utsikt över balkongen och innergården. Jag kunde ignorera tvättkorgar, stökigt vardagsrum och annat som ibland pockar på min uppmärksamhet. Lapp efter lapp betades av och jag var i fas efter några timmar. Att kunna jobba ikapp sig hemma är guld värt och jag älskar flexibiliteten. Jag är en och samma person dygnet runt och balanserar de 24 timmar jag har med det jag tycker är roligt och givande. Ibland betyder det att jag får ta en lunchlöpning med ett företag i dagsljus och sedan jobba lite hemma på kvällen. Helt okej för mig. Men något jag gör är att säga ja till allt som är roligt – men blir det för mycket så känns det plötsligt mer jobbigt än roligt. Allt behöver inte göras på en gång och prioritering är ett viktigt redskap.

Planeringa är allt

Dricksallad. Varför inte? Foto: privat

Dricksallad. Varför inte? Foto: privat

Efter företagslöpningen drack jag min sallad i bilen. På morgonen hade jag gjort en gigantisk smoothie på avokado, banan, Super booster, spenat, grönkål, mandelsmör, cashewmjölk och chlorellapulver. Till det åt jag två kokta ägg och några riskakor med Philadelphiaost. En hyfsad lunch som inte tog någon tid i anspråk även om just äta i bilen inte är så glamouröst.

Så den trötta Mia som höll på att bryta ihop i måndags ligger nu i ganska bra i fas med jobb och planering. Sakta, sakta lär jag mig att inte säga JA till allt även om det är roligt. Jag säger ju till alla andra att ta hand om sig. Då ska jag ju vara lika duktig och ta hand om mig.