>Självaste Andréa är i Stockholm – hon efterfrågade ett långpass på ca 3 mil. Ah! Långpass – my favorite! Självklart.

Foto: Privat. Martin, Andréa, Petra och Miranda.

Ett näpet litet bloggäng träffade i Rålis för att platta till snöslasken i stan och dess utkanter. Dagen till ära hade Petra nya, vita skor. Undrar hur de såg ut när hon kom hem?Foto: privat. Petras fina, nya skor.

Vi valde att springa från Rålambshovsparken bort mot Stadshuset, vidare längs Kungsholms Strand och över till Pampas. Här sprang vi längs med vattnet bort mot Bällsta och Sundbyberg. Visade Andréa (och Petra och Martin också för all del) lilla Sundbybergs shoppinggata. Sprang vidare upp mot Lötsjön. Nu var vi så nära Ursvik så jag föreslog att Andréa skulle få se det bloggomtalade stället live. Sagt och gjort. Upp mot skidspåret. Nu hade vi kommit halvvägs.

Foto: privat. Pigga och dimmiga efter 15 km vid Ursvik.

Ah! Tänkte jag – Hagaparken. Sightseeing big time. Där är ju vackert. Vi tröskade iväg likt bulldozers över den vita snön…för att mötas av Tjernobyl. Vägen mellan Ursvik och Hagaparken (via SL’s bussgarage) är allt annat än pittoresk. Svart snö och mycket slask. Men vad är vackert i grådassigt väder liksom? Bara att gilla läget.

Tiden och kilometrarna flög iväg. Vi tog oss via Hagaparken och Norrtull bort mot Karlbergs slott för att kika på hinderbanan. Här var det dags att springa åt lite olika håll – jag och Miranda sprang upp mot Fridhemsplan. Väl där visade Garmin 28 kilometer. Vi tittade på varandra och gjorde Flemminggatan – allt för att komma över 30. Jag passade på att handla och joggade med två kassar hem – blev 30,95 km löpning.

Att springa så få blev kvalitet – gick att prata och ägna mer tid åt en och en då. Vi avhandlade viktiga ämnen som dejting, armhävningsteknik, Armyträning, svartsjuka och Portugalresa. Och så marathon förstås.