>

och det är på tok för kallt för pissmyror.

Militärträningen är igång. Igår körde jag Jörgens styrkepass på 75 minuter i 7-8 minusgrader. Han är fruktad på sitt sätt. Inte för att han är stenhård, utan att han är så entusiastisk. Han skulle kunna hitta på styrkeövningar i timmar utan att tröttna. Och likt en nickedocka gör man bara det man blir tillsagd.
Nu har jag sån träningsvärk så den sträcker sig utanför kroppen. Den ligger som ett höjle runt bröstkorgen och ömmar. Det går knappt att ha kläder på för att det gör ont. Precis som det ska vara alltså.

Måndagen var Prova-På-Pass för Nordic Military Training. Vi stod uppställda utanför Östermalms IP med våra gröna Veteranvästar. Det blev ett stort gäng som körde Cross för Bruno, Jonas, Jörgen, Sebastien och Jens (glömt nån?). Bästaste Svägerskan och min namne Mia var med. Hon körde slut på sig själv och ligger hemma i förkylning. Passet var inte lika tufft som det Prova-På-Pass jag var på, vi slapp grodhopp och ankgång. Men benen ömmar fint efter utfallssteg i nerförsbacke, springa upp för en lerig slänt, köra ner i utfallssteg och upp igen. Detta gjorde vi 4 gånger. Gånger 3. Däremellan vilade vi i Hunden. Givetvis bjöds det på planka, armhävninga, sälrullningar och allt det där skojiga som man bara gör när man är halvgalen. Efter omgången blev vi bjudna på frukt och dricka från NMT’s snygga flakmoppe.

På onsdagen gick det inte att komma upp ur sängen vid 5-tiden så jag körde mitt fystest på kvällen. Eftersom jag tappat några kilo, inte sovit ordentligt i veckan och kände mig orkeslös förväntade jag mig inga stordåd. Sprang den backiga kilometern på 4:51 (min bästa tid är 4:48), tappade totalt den statiska magövningen (men log inombords för jag grejar ju plankan i 5:15…mmmmm), kommer inte ihåg hur många burpees jag hann med. Reglerna för armhävningar ändrades så jag fick inte vara kärring och köra på knä. Med pepphjälp från Anne-Li, Anna och Bruno grejade jag 38 st på tå. 20-meterssprint blev 21 st, mot föregående omgångs 19. Helt okej start på campen för min del. Förbättringspotential.

Så allt kryp i kroppen är en summering av veckans insats. Kul som vanligt att stå och skratta och beundra varandras blåmärken i duschen. Vi är liksom märkta på samma sätt med stora blålila blaffor på höften, grönblåa märken på den kvinnliga kroppsdelen som inte har något namn – Ridbyxlåren-som-sitter-mittemellan-höft-och-skinka-men -liksom-har-ramlat-ner. Tillhör den kroppsdelen benen? Eller höften? Eller är det en del av rumpan som fallit ihop?

Idag blir det till att bygga vägg till min sovkupé och fixa lite innan jag ska dricka sen lunch med ett gäng från Nordic Military.

Bilderna har lag lånat av Sivan.

*************************************************