Är träning som blir gjord!
I slutet av sommaren anlitade jag Camilla Ringström att bli min PT på vägen till Trans Pyrenéerna. Hennes främsta uppgift är att göra mig stark till loppet.
Men vänta nu… det är ju inte hennes uppgift, det är ju MIN. Hon bara berättar vad och hur, sedan måste jag ju själv göra jobbet – och vet ni vad? Att faktiskt betala för en professionell tjänst har ökat min motivation (som om inte loppet vore motivation nog). Jag är ingen gymtjej och jag springer hellre omkring i lugn och ro än att träna styrka. Visst har jag älskat att träna Militärträning, men av någon anledning har jag inte fått in de rutinerna efter att jag flyttade för drygt ett år sedan.
Hursomhelst
Jag kör med Camilla varannan vecka. Styrkepass utomhus, med olika upplägg. Det har varit kettlebells, TRX och min egen kroppsvikt. När jag körde första passet darrade benen och knäna började vinkla inåt av trötthet, men i måndags på passet var jag stark som en oxe. Hur kommer det sig?
Jag har kört delar av hennes upplägg i ett allmänstyrkeprogram på 45 minuter som jag nu kör minst 4 gånger i veckan. Jag har bestämt mig. Jag planerar in. Jag genomför. Det är inte svårare än så. Jag har varierat mig genom att vara på gymet, kört utomhus på verandan i stugan i skogen, och i vardagsrummet hemma om det har krävts. De dagar jag springer har jag kortat ner programmet till 20 minuter, men jag GÖR det. Igår jobbade jag sent och kom hem strax före 21 och bytte om och hann med passet innan SATS stängde. Ensam med mina vikter, iPaden med räkneverk, mattan och mitt fokus. 45 minuter träning som verkligen har gjort skillnad. Jag är på rätt väg. Och det är inte så illa att träna på gym som jag först trodde, kanske för att jag kör samma pass utomhus också.
Leave a Reply