I helgen stundar Släktfejden på Kungsholmen Runt. Jag, barnen och mina syskon (några av dem i alla fall) springer halvmaran. Uppladdningen och formtoppningen är bortom all rim och reson. Jag har kört två militärträningspass, ett tungt benpass med PT och hunnit nöta Hammarbybacken två gånger. Inte smart för en bra halvmaratid, men smart för en stark kropp till Frankrike i sommar.
Tappat tävlingsinstinkten
Jag har inte haft en tanke på Kungsholmen Runt. Inte specifikt tränat inför det eller laddar särskilt bra. Jag tar det som ett träningspass. Jag har slutat jaga tider och det känns som jag tappat tävlingsinstinkten helt. Tills jag tänker på Trans Pyrenéerna… Då blir jag så sjukt peppad.
Kommande tävlingar/träningslopp
- 7 maj: Kungsholmen Runt 21,1 km
- 20 maj: Olympian Race i Grekland 180 km
- 18 juni: HighCoast Ultra 75 km (eller 129 km – har inte bestämt mig)
Låter sunt att inte tänka på tiden. Fick nyligen höra om att man ska våga springa sakta på långpass och springa riktigt fort på snabba pass. Lätt att hamna mitt emellan i bekvämlighetszonen.
Precis!