Så var ännu ett Stockholm Marathon förbi. Två omgångar har jag befunnit mig i Sydafrika för att springa Comrades istället, och igår stod jag vid sidan av för att heja. En icke oviktig del för löparna. Och ett fantastiskt sätt att uppleva loppet. Jag stod med IF Linnéa och missade inte så många jag känner i loppet.

Coach Ken hade bråttom och sprang in under 3 timmar. Kanske ligger hemligheten i att ha olikfärgade skor? Något år hade han nämligen olika färger på strumporna, och då tog det någon minut längre. Foto: privat

Jag tog dessutom en liten runda själv först MOT löparna längs Söder Mälarstrand, sedan MED löparna på Norr Mälarstrand, när de var inne på andra varvet, och en bit till. Några kompisar som stod och hejade ropade ”Oj, vad pigg du ser ut!” Och kanske var det just för att de bredvid mig hade sprungit 30km längre. Jag hjälpte en kollega att hålla farten sista milen sedan sa jag tack-å-adjö innan Stadion. 5:15-fart och Magnus rullade in med god marginal före 4-timmarsstrecket. Han gjorde jobbet, jag peppade på. Han plockade ryggar och jag pladdrade vidare. En kul lördagsrunda helt enkelt!