Jag vaknade utvilad av att solens strÃ¥lar letade sig in bakom gardinen. Jag sträckte ut mina lÃ¥nga vältränade ben och kände hur stark kroppen kändes. Smidigt tassade jag ur sängen och drack ett glas vatten. Jag satte pÃ¥ mig löparkläderna och de tunnaste löpskor jag kunde hitta. LÃ¥ngsamt joggade jag mot skogen för att värma upp kroppen. Väl där kunde jag flyga fram pÃ¥ det mjuka underlaget. Knappt en fotisättning hördes och jag höll hög takt och andades frisk luft. Dofterna frÃ¥n träden letade sig in i näsan och ljuset var fantastiskt, jag kände mig snabb och kunde obehindrat pressa kroppen. I tankarna komponerade jag ihop de näringsriktiga, supernyttiga mÃ¥ltiderna och nypressade juicerna jag skulle unna min kropp…
Sen vaknade jag och så här gick verkligheten till.
Tog mig löpandes till sonen för en morgonjogg…
Vi sprang genom ett grÃ¥mulet Södermalm ner mot vattnet. Här fanns en färg i mÃ¥nga nyanser – nämligen grÃ¥brun. Efter 2,5 kilometer vände vi och stannade vid Eriksdalsbadets utegym. De grÃ¥bruna stockarna kändes supertunga i latsdragen, mÃ¥ste bero pÃ¥ allt regn som fallit. MÃ¥nga löpare kubbade förbi, endast ett fÃ¥tal log eller sÃ¥g ut att vara glada. Hela världen var grÃ¥ och glÃ¥mig. Jag kände mig som en stor tung cementkloss och andades högt och flÃ¥sade som en valross under löpet…
Bra morsan!
Morgonlöpningen skulle avslutas hemma hos sonen dit det är en lång uppförsbacke. Han utlovade en snabb intervall och jag bävade. Jag försökte hitta någon sorts kraft att ens hålla mig upprätt. Han drog iväg med rappa steg, som den fotbollsspelare och snabba löpare han är, medan jag dunsade fram som en elefant. Jag riktigt hörde hur fotisättningen väckte råttorna i tunnlarna under den hårda asfalten. Alex vände när backen var slut och kom och hämtade mig. Då orkade jag öka takten och svischa förbi ett barnvagnsekipage (gråbruna de med). Fick beröm för min 50 meter spurt och flåsade ut.
Löpning och livet när det är på riktigt. Brutalt jobbigt. Ärligt. Naket. Och alldeles underbart.
Avslutade morgonlöpet med att baka scones. Satt finfint i cementbenen.
Löpning när det är som bäst. Sol,grönska och värme är bara bonus 🙂
så sant så sant!
Underbart inlägg. Och då menar jag ironin och din humor. 😉
Dags att plocka tillbaka ironin så vi 70-talister inte blir bortglömda 🙂
Läste början där och var sÃ¥ avundsjuk… Sedan läste jag resten och kände igen mig! Tack för ett kul inlägg 😀
Tack själv! 🙂