>Det är så tråkigt att bara köra på samma stil hela tiden. Jag surfar runt lite på löpar- och träningsbloggar och alla har utmaningar – jag är ju en mes. Vad är väl ett marathon?
Dessutom gnager Alex ord i skallen – ”Du kan ju alltid tävla mot dig själv och springa snabbare varje gång….”
Varför antar jag inte denna utmaning? Är jag rädd att förlora, eller att det ska gå dåligt? Blir jag en sämre människa om jag inte lyckas varje gång?
Från och med nu ska jag springa 1-5 sekunder snabbare per kilometer. (Inte på alla distanser) – men jag ska pressa mig minst en gång i veckan.
Så det så.
>Kul att du utmanar dig själv! Ja precis, va är det som är farligt? I värsta fall funkar det inte så får man försöka igen!
Själv är ja lite nervös för ikväll, men ska försöka springa på så gott det går!
>Jag är likadan, vågar aldrig ta i ordentligt av rädsla för att…..ja, för vadå? Jag tror att om jag går ut för fort kanske jag inte orkar med hela passet. Men och? Vad är det värsta som kan hända? Att jag bara orkade springa 2 km när jag hade planerat för 5? Det är ju knappast jordens undergång.
Jag hakar på din utmaning!
>Najs! Fast det innebär att jag kommer tok-kolla klocka och kilometrar….
ska sikta på att springa samma bana, bara snabbare eller tangera min tid..
Nike: Att du orkar! Du sprang maran i lördags och har redan kutat ju…imponerande!
Elin: Kul! Lika bra att hugga tag i det!
>Man behöver pressa sig ibland… Håller tummarna…