I söndags blev jag liveintervjuad av Petra Månström för Maratonpodden (avsnittet kommer om någon vecka). Hon frågade mig hur jag ser på kost. Jag blev lite överrumplad och svarade bara ”Jag äter för att kunna träna”. Och det är så det är nu.
1995 gick jag på ViktVäktarna. Då tränade jag för att kunna äta, jag samlade poäng för att FÅ äta extra kalorier. Under åren har jag lagt stor vikt vid att äta bra mat och att fylla Evighetsmaskinens celler med bra bränsle. Jag äter mat från alla näringsgrupper – kolhydrater, protein och fett. Jag fyller på med vitaminer och mineraler. Jag har lärt mig vilken kost som gör att jag kan springa och träna länge, mat som gör mig stark och pigg, kost som håller humöret uppe – och vad som inte alls funkar. Jag äter alltså för att orka träna och ha ett jämt, piggt humör.
Renlevnadsmänniska eller en hälsohetsande Matkommandora?
Jag har valt att inte äta pizza, hamburgare, kebab och korvkiosksmiddag. Denna mat gör mig trött och tung i sinnet. Detta är mitt val och visst kan jag äta onyttigt eller fastfood vid enstaka tillfällen, men jag väljer hellre andra alternativ. Min filosofi är 80/20 – Jag fyller på kroppen med 80% riktigt bra mat, då finns det utrymme för det som inte är så bra – som champagne, rödvin, choklad och fikabröd. Jag tror inte på förbud, och jag försöker hålla balansen mellan bra och mindre bra. Detta gör att jag har massor av energi och oftast är väldigt pigg.
Lagar maten själv
Eftersom jag gillar att laga mat så är det ingen tråkig uppoffring. Jag lovade mig själv när barnen flyttade hemifrån att inte bli en fil-och-smörgås-person och försöker servera mig själv lagad mat varje dag, som jag dessutom serverar mig vackert (så att måltiderna skulle passa på Instagram). Det är självkärlek.
Eat Clean
I största möjligaste mån äter jag ekologiskt och försöker undvika mat med smakförhöjande ämnen, tillsatt socker och E-nummer i långa rader. Jag tänker ”rent”.
Experimentera i köket
Petra brukar kalla mig Fröken Chiafrö på skoj, och hon tycker att jag är den hälsosammaste kompisen. Riktigt så är det inte. Jag gillar att laga alternativ mat och äter mycket vegetariskt – det betyder inte att jag är vegetarian för jag äter även kött. Eftersom jag valt att inte äta gluten och gillar rawfood så testar jag alternativa kladdkakor, bars, bröd och mellanmål. I mitt skafferi finns det fröer, nötter och gryner i större utsträckning än i vanliga ”Svenssonkök”.
Jag har hittat ett sätt att äta och leva på som ger mig energi och gör mig uthållig. Och med tanke på vad som anses ”normalt” så är jag nog Fröken Chiafrö.
Spännande:) Har själv svårt att förhålla mig till maten. Har oxå märkt att jag springer och mår bättre med mindre gluten i maten, men ändå faller jag för ”mack-träsket” då o då. Gillar inte att laga mat, men har en sambo som är utbildad kock (fast nu jobbar han som revisor), så han trycker på att äta ren mat. Har varit med i VV, men kände att jag inte hade ork att träna då. Försöker ändå tänka på vad jag äter, men vill ju njuta på helgerna (vi umgås mkt med vänner då, och min bästa väninna tränar hon oxå, så vi har mkt utbyte). Tycker jag gör inget annat än räknar kalorier för att få det hela att gå ihopa, men har väl börjat inse de senaste veckorna att det tar för mkt energi från det jag egentligen vill göra, dvs springa och må bra och umgås med min familj o vänner på ett avslappnat sätt! Tråkigt nog tror jag att min son (snart 6 år) ser sin mamma äta lite och konstigt, så han har själv problem med maten..:( Förskolan säger att han äter väldigt lite i jämnförelse med de andra barnen, och han väger samma som för ett år sedan (visade det sig på BVC).. Skäms över mitt dåliga inflytande…
Roligt att läsa din blogg och få inspiration!
Tack för att du delar med dig! Jag är ingen dietist eller kostrådgivare, men jag har sett ätstörningar på nära håll. Mitt första tips till dig är att SLUTA räkna kalorier. Välj bra mat, använd sallad och grönsaker som bas och ät tills du inte är hungrig längre. Alltså inte tills du är mätt. Du kan äta allt, men inte i vilka mängder som helst, och inte alltid. Vänd på det hela och fokusera på att vara i rörelse, ät bra mat regelbundet så du slipper bli vrålhungrig och grunda med bra mat.
Och var inte tuff mot dig själv – jag har inte bantat sedan 1995 och ändå fick min dotter en ätstörning – det är andra parametrar som styr det. Du är säkert en fantastisk förebild som mamma på så många sätt ändå.
Lycka till!