>Jag har fortfarande inte börjat följa Szalkais träningsprogram.

Förra året sprang jag nästan precis så som schemat var upplagt, i år har jag ännu inte öppnat det. Den här veckan har dessutom varit lite huller-om-buller. Ingen struktur och ordning, jag har inte kommit in i rutinen med att fixa riktigt bra mat i den nya lägenheten, det är så mycket annat som tar tid. Plus att jag tränar tidiga mornar. Löpningen har fått ge vika för kick-off, stor arbetsbörda och bokklubbar – vilket jag inte skulle vilja byta bort för allt i världen.
Men någonstans långt där bak i ryggraden fladdrar en liten orolig löparnerv. Brorsan springer distanser upp till 15 km så mycket snabbare än jag. Jag har kännt mig så toksäker på att mitt nötande, min grund, min kvalitetsträning och mitt organiserade upplägg ska krossa honom. Nu vacklar jag. Istället för att ta en kort löptur i går kväll (som jag förmodligen vanligtvis skulle gjort) hällde jag upp ett glas vin och monterade möbler. Jag petade i mig så mycket Japan-mix att mina ögon blev sneda. Jag missade till och med första rehabvändan. Idag hinner jag inte springa med TSM. Den lilla fladdernerven ökar takten på stresslöpar-ryckningarna i fötterna när jag tittar ut genom fönstret och ser Karlbergskanalen och alla löpare… Vart är jag på väg?

Nej – nu blir det till att peta in ett gummibandsköp mellan tömning av förråd och flyttstädning. Sen är jag evinnerligt glad att det är måndag imorgon så att jag återställa ordningen. Hur var det nu Peter rekommenderade…14 mil i veckan… kanske inte direkt, men bra mat och hård träning ska det bli framöver!

**************************************************