>… och hon vacklade inte ens ner för trappan mot Östermalms IP!
Fantastiska, fantastiska Cia! Hon kom upp på avdelningen 15:15 efter att ha varit på Karolinska sedan 6 imorse. Det första hon gjorde (efter att ha letat rätt på glasögonen då…) var att säga till sköterskan ”Nu ska jag åka hem”. Han tyckte att hon skulle stanna 1-2 timmar. ”Okej, vi räknar en timme från operationen var klar kl. 15. Jag går hem klockan fyra”.
Sagt och gjort, Cia hoppade i sina egna kläder, utan kramp i benen men med huvudvärk. Prick 16 gick hon och skrev ut sig själv.
The way to go girrrrl!
Pappa skötte sig också bra, han skulle egentligen få ett bokmärke med glitter på men jag ville inte ge bort det utan behöll det själv. Vår väntan innehöll diskussioner om ärv av inställning, tävlingsinstinkt och prestation – diskussionen pågår för fullt på Magda Gads och Fredrikas bloggar.
Tack alla för era tankar och hållna tummar – det hjälpte!
>ni får allihopa dela på hela min bokmärkeslåda!
starkt jobbat idag!
>Jisses, vilken stålkvinna. Jag trodde du skrivit fel i smsét när jag läste ” hon är på väg hem nu”. Trodde det var du som var på väg.
Så skönt att operationen är gjord.
Kram
>Puh vilken tur! Fantastisk kvinna. Kroppen är fantastisk. Läkarvetenskapen är fantastisk. Hurra!
>ja men verkligen, vilken ultrakvinna! pustar ut.
>Fasen vilken skön läsning. Puh!
>Härlig läsning! Åh vad glad jag blir!!!