Idag körde jag min lunchmil på årsbästa. Kändes lätt! Det betyder att fredagens moccaruta som försökte smälta och transportera sig runt i kroppen äntligen blivit energi! Toppen.

Tog turen före lunch, vid halv 12 (gillar inte att ha mat i magen när jag springer). Efter 3 uppvärmningskilometer ökade jag tempot – kändes grymt! Benen var lätta, flåset lugnt – med facit i hand hade jag nog kunnat springa lite snabbare…

Jag firade årets milbästa genom att sätta mig bredvid ett fyllo på planet till Köpenhamn. Han stank sprit och inrökt rökruta – snarkade gjorde han högt också. Var tvungen att hämta ut bagaget och checka in på nytt till London – vilket innebar dagens andra löpning, tajt om tid och långa transportsträckor. Men nu sitter jag i alla fall i ett lila hotellrum vid Gatwick – väntar på att få flyga till Algarve imorgon.

Flås/andning: Toppen

Ben: Lätta
Rygg: Avslappnad efter voltarenen i söndags kväll och måndags morse…

Jag sprang om: 0
Blev omsprungen av: 0