>Precis som Petra skriver så gäller samma sak för mig.
Men det har nog inte alltid varit så. Förut kunde jag nog kolla ut och verkligen tänka efter ”Inte ska jag springa när det är så kallt!” och fick därmed en extra vilodag. Vilan kunde då sträcka sig i veckor. hehe. Och rutinerna rann ut i sanden – svåra att plocka upp. Nu har jag svårare att hitta mot-argument, för jag känner resultaten. Och ser dem. Och de inplanerade träningarna är stört omöjliga att skippa. Det är snarare så att jag lägger till pass – hittar snarare för-argument. Som 75 minuter morgonträning med Nordic Military Training. För det räknas väl inte? Coachen sa häromdagen ”Kommer du kunna varva ner och köra vila innan Skövde? Du har ju en tendens att peta in NMT när det står vila.” Ojdå. Genomskådad.
Träningen gör mig uthållig och pigg, vilket gör att jag periodvis verkligen kan jobba supermycket utan att braka ihop. Sånna här perioder tenderar jag att bli superskärpt, lever verkligen i nuet: jobba, vara-mamma, träna, äta och sova, peta in vänner-tid. Jag är inne på min fjärde intensiva arbetsvecka. Jag skulle lika gärna kunna hoppa över träningen. Bli lite slöare. Lite mer oskärpt. Men jag lyssnar på kroppen och den styr. Framåt-framåt-framåt. Samtidigt som jag är extremt här. Nu. Och den planerade träningen – ja – den blir av. Inte för att jag skulle få dåligt samvete av att hoppa över – utan för att jag förmodligen skulle tappa den sköna rytm som faktiskt infunnit sig.
Planerar du din träning eller kör du på känsla? Får du dåligt samvete om du hoppar över?
>Jag är nog som du. Om jag planerar så räcker min tid till väldigt mycket. Ofta är det när jag har mycket att göra som jag blir mest effektiv. Det är också då som man behöver träningen bäst. För att få energi, men också för att det ger lite egentid. Tid att rensa tankarna. Sen tränar jag långt ifrån så mycket som du, men det krävs ändå planering
>Mina: jag tränar rätt mycket men jag väljer ju bort andra saker nu – som att följa serier till exempel, DET måste ju också planeras in om de ska få plats i vardagen, eller andra saker. Jag har nog smalnat av intressena för tillfället 🙂 Men skönt att höra att fler känner och blir effektiva. Frågan är hur länge det håller – det är ju tur att mycket-jobb-tiden oftast är periodvis.
>Jag försöker planera men det blir inte alltid som jag vill. Med tre barn i familjen får man ta till vara på den tid som bjuds och många pass är "ad hoc"-pass vars karaktär har planerats under uppjoggen. Jag är dock ganska nöjd med mängden träning och faktiskt också kvaliteten. Planeringen sker oftast med max en dags framförhållning.
>Mitt problem är att jag blir FÖR låst om jag planerar, jag vägrar ställa in även om jag har typ lunginflammation (ok, liten överdrift). Istället har jag en ram, att jag vill springa minst 4 pass, gymma minst ett, yoga en stund osv. Sen har jag ju mina klasser, de är ju alltid planerade. 🙂
>Jag är verkligen SJUKT imponerad av din ork och vilja! och av att din kropp klarar av allt det här! Tänk om man hade en sådan superkropp! 🙂 Fast det klart, jag har ju ett par år på mig att träna upp den innan jag är i din ålder 😉 😀
haha, nä men det ska bli grymt kul att få låna lite av din energi på lördag!!
>ja det verkar fasligt enkelt att vara överkreativ när det gäller att hitta anlendingar att ej träna haha För kallt/ för sent/ för varmt/ för tidigt/ dålig dag/ ont i ett finger etc etc
Men planerar man så underlättar man för autopiloten att kunna ta över =)
sen är det bara att köra!!!!!
>Jag gör två veckors träningsplanering ungefär varje vecka och jag håller kanske en dag av dem. Jag är extremt dålig på hålla mig till min planering. Jag borde bli bättre på göra en hållbar planering med långsiktigt mål och sen följa den, inte mindre och definitivt inte mer. Inte gjort någon veckoplanering än denna vecka, kanske ska göra ännu en jag ignorera nu 😉
>Roadrunner: JAg förstår att det är ett evigt pusslande med 3 barn – mina är ju så stor så de kan hjälpa till och handla och fixa mat.
Fitnesscoachen: Hm – sitter låsningen i tanken – att du får dåligt samvete om du inte gör det som planerats?
Andréa: 🙂 Äsch det är just åldern som gör det. Vänta bara – om tio år är jag fulländad evighetsmaskin… 😀
Emlisious: Autopiloten är bra – då tänker man inte efter så mycket – och givetvis ångrar man ju ingen träning. Inte jag i alla fall.
Dunceor: haha – Kay Pollak har skrivit "Det är inte tanken som räknas – Det är handlingarna". När det gäller träning så är det ju klockrent. Man blir ju inte uthålligare/starkare/snabbare
>Jag skolkar aldrig från träningen på gymmet för den älskar jag ju, men däremot planerar jag gärna in morgonpromenader och utomhusaktiviteter som sedan ställs in pga väder, och ja, då får jag lite dåligt samvete. Inte just för att den där promenaden var så central, men för att jag har så dålig karaktär. Borde lyssna mer på min bror, som brukar säga: det finns inget fult väder, bara fula kläder :).
>Jag planerar in en vilodag – annars blir den inte av. (Gör ofta precis som du, ett "litet" pass kan man väl ändå köra när det är vilodag, eller???) Att träna går av sig själv, har en grundstruktur på hur träningsveckan ser ut.
Håller med om att bra träning ger ork att fixa resten av livet med jobb, barn o familj, matlagning, föräldramöten, snöskottning osv
>Soffan: det kanske är så att du gillar inomhusträning bättre – behöver ju inte handla om karaktär. Huvudsaken man mår bra och har roligt.
Sirpa: Juste! Snöskottning. Nu vet jag var jag har fått all min tid ifrån! Jag bor inte i hus längre. Men alla husbestyr är ju också en typ av träning. Gratis motion är bra motion
>Det är skönt för dig att det är coachens problem om du tränar för mycket. hehe.
Jag hittade en rolig och trolig liten text på det stora internätet. Och allt som står på Internet är sant! Kanske inte, men det här tror jag är sant:
Konditionsidrottaren: Vill ofta träna "lite mer" än vad tränaren säger, så man som tränare får se till att göra träningsprogrammet med åtanke på att adepten själv kommer att lägga till 20% som inte är schemalagd.
Lagidrottaren: Tränar alltid lite mindre än vad tränaren säger, varpå man får lägga på ca 20% träning på schemat för att det i slutändan ska landa på rätt dos.
Det här inlägget kan du maila till din coach alltså;
http://idrottsfysiologen.blogspot.com/2010/01/lagidrottare-vs-uthallighetsidrottare.html
>Frida: klockren! Tack för tips. 🙂
>Jag kör med träningsprogram, bli lätt stressad då jag missar pass, men håller på att jobba bort det. Jag missar ju inte ett pass av lathet utan det är verkligen en anledning då jag ställer in.
>Mia du slår verkligen huvudet på spiken. Det där med att verkligen träna när man planerat det, oavsett väder är så självklart. Som du skriver får man in nån sorts rytm som är helt underbar, man blir pigg och fokuserad. Sen önskar jag att jag kunde hinna med lika mycket träning som du, men du vet min situation så det får bli i framtiden. Nöjer mig med insanityfitness här hemma, lite tåhävningar och armhävningar på jobbet mellan löppassen och såklart sena kvällsträningar när jag inte hinner med Linnéafolket 😉
>Jag planerar livet runt träningen. Nästan… 😉 Mina tränare har fått många gråa hår av mina "vilodagar". Inser just att mitt nyårslöfte håller på att brytas redan i månad 2!!! jag tror nog du klarar av att vila när det väl gäller men inte behöver man väl TRÄNA på DET? 😉
>Carina: Att inte genomföra pass kan ju faktiskt ha en anledning. Trött i benen, sliten i kroppen, för mycket att göra – då är det nog dumt att pressa in – här får man jobba med huvudet "Jag är bra och tänker på min kropp". Värre är det väl om man låter det gå längre och längre mellan gångerna så man till slut fyller tiden med annat och träningsflytet är borta. Var rädd om din kropp och må bra av att hoppa över ett pass då och då.
Helena: När mina barn var lika små som dina kanske jag tränade 1-2 gånger på gym under lunchtid. Du får in grymt mycket trots småbarn. Fantastiskt rutinerad och fokuserad!
Ingmarie: Träna på att vila. Bra träning. Du kanske behöver några inkörningsveckor… skynda långsamt mot vilan. Ta ett pass mindre… eller ta fjösjogg och kalla det återhämtning/vila ;).