Torsdag. Spanskakurs ikväll. Varje gång jag går därifrån har jag intentionen att ”Jag ska börja göra läxan i tid så jag slipper göra den på tunnelbanan på väg till undervisningen sist dagen” Och plötsligt är det torsdag igen och läxan är ogjord.

Här springer jag på glädje under TEC för några år sedan. Hoppas glädjen kan ta mig långt även denna gång. Foto: Johan Stegfors

Precis som det där med träningen. I samma sekund man trycker på ANMÄL till ett lopp har jag planen i huvudet vad jag borde träna, hur mycket och när. Det är Oceaner av tid till loppet. Sedan kommer livet och vardagen och nu plötsligt är det TEC om 9 dagar.

Jag tror i och för sig att min hälsporre håller sig borta för att jag har tränat betydligt mindre än vad jag normalt skulle göra inför ett 16-milslopp. Mitt mål är att ta mig i mål på den fulla distansen. Även om jag nu plötsligt tänker att jag skulle köra både backintervallspass, back-to-back långpass och ett ultrapass… Men se, det går inte. Sista veckan är ju nedtrappning. Oups.

Jag fokuserar istället på att påverka det jag kan påverka nu, mat, vila/sömn och fixa utrustningen. Måste ordna ett par terrängglas till mina fina X-kross glasögon förstås!