Jag är på väg igen. På väg tillbaka på många sätt. Jag lever fortfarande på att kroppen ville ta mig 100 miles för 3 veckor sedan och att hälen håller sig i schack. Jag är på väg tillbaka till glädjen i löpningen och drivet att vilja. Att kunna. Att äventyra.
Jag har inte bråttom. Jag har mycket att plocka tillbaka och öppna i min själ. Jag låter det få ta sin tid. En sak i taget. Ingen stress. Jag är på väg tillbaka. På så många sätt.

Stockholm Maraton för några år sedan. Visst har jag några avverkade. Foto: privat
Den där ligga ”taggbollen” du har som du brukar använda att rulla under foten, var har du köpt den någonstans? Jag får ibland besvär med att det nästan krampar i hålfoten och det skulle vara så skönt med något lite hårdare än en tennisboll att rulla under foten då känner jag 🙂