>Javisst svarade jag när Sussie ville ha pepp och backträning inför Ålands millopp!
Sussie och jag springer på fredagsluncherna. Jag springer egentligen lite snabbare än henne, men passen är toppen för mig för då snackar jag skit hela vägen och har en otroligt bra återhämtningsrunda. Sussie brukar ge upp när hon ser en backe (förmodligen beror det på att jag har öppnat uppvärmningen för hårt). Med militärisk stämma brukar jag tvinga henne att forcera backarna ändå. Jag har undrat hur länge hon kommer att stå ut med mig och när hon ska hitta ursäkter för att slippa mitt fredagstyranni… Men så kom frågan ”Jag vill förbättra min miltid med 6-11 minuter fram till 26 oktober – vill du peppa och köra backe?”
Såklart jag vill.
Som engelsk konfekt.
Snickrade snabbt ihop ett träningsprogram med 3 löppass i veckan. Jag vet att hon har Friskis&Svettisträningar själv, både som instruktör och som deltagare – men här är det ”No Mercy!” Idag genomförde vi vårt första backpass tillsammans. Det var superskoj. Sussie hittadetekniken direkt. Jag beskrev hela tiden vad hon skulle göra och hur hon skulle tänka, flytta fokus från flås till höft. När det första schemalagda fyra intervallerna genomförts körde vi två till.
Jag har aldrig sett Sussie så målmedveten och med ett jävlar anamma som hette duga som idag. Det här bådar gott för Ålandsmilen! Nu gäller det att behålla fokus, genomföra träningen på schemat och förbättra tiderna på backarna och äta rätt.
Här är dagens träning – plus att vi gjorde lite löpskolning – alla intervaller var egentligen lika långa – jag måste ha knasat med klockan:
>du är en härlig coach mia, hör alltid dina ord ”fram med höften, ut med bröstet” när en backe närmar sig!
De (orden) kan dock ha fått konkurrens av magda gads ”fram med kuken”… 😀
>Heja Sussie!!
>Hur har du lagt upp hennes träning då? 🙂
>Bra jobbat Mia och bra Sussie 🙂
Mia du är ju egentligen coach åt oss anda också, kanske inte lika utmärkande då, men jag hör dig alltid i Tantobacken skrika åt mig att jag minsan ska greja hela vägen upp och inte ge upp, då tar man i lite extra av ren skräck 🙂 Du är en naturlig coach helt enkelt 🙂
>Visst är det kul att leka coach! Det gjorde jag i lördags 🙂
>Det känns i baksida lår idag 🙂
Funderar på att spela in en slinga med bara dig skrikandes ”rak i ryggen, upp med knäna, kom igen!!!” som jag kan ha med i iPoden när jag springer själv 🙂
>Jag skulle aldrig våga annat än genomföra passet med dig som coach 😉 Du inspirerar och peppar så det bara dånar om det, såklart Sussie körde på och fokuserade. Fram med höften, upp för backen! Eller hur? 😉
>Funrun: Vad har jag missat! Måste lägga mig i busken i tantobacken och lyssna när Magda kommenderar!
Fredrika: Yey – Heja Sussie!
Elin: Kikade på träningsprogramet inför Tjejmilen och modifierad lite.
Jossan: Det låter som jag skulle kunna bli en bra militär! Jag tycker vi är bra coacher allihopa – peppcoacher…
Andréa: Ja visst är det. Kul att kunna lära ut något man lärt sig själv!
Mayumi: Det ska kännas – det är inte picnickorgen du ska lära dig ta med dig på loppet :-)Fast jag tror att du skulle må bra av att inte ha min röst i iPoden… eller bara mixa in den i sång där jag vrålar så du blir skiträdd och pinnar på av bara h-vete? 🙂
Karin: Jag skräms. En av mina egenskaper som jag fortfarande inte vet om jag ska kategorisera som bra eller mindre bra. Kram på dig.
>Såklart det är en bra egenskap! 🙂