>…och tänkte att livet är allt bra underbart!

Efter 5 timmars sömn var det dags att få sig en omgång av Peter, vår militäriskt strikta gästinstruktör som körde den mysiga cross-hinderbanan under förra campen.

Han spände ögonen i mig innan start och sa ”Du måste få till lite mängd i din träning, när jag var på topp sprang jag 14 mil i veckan”. Gulp. ”Jag får inte ihop så många kilometer för folk ber mig slänga mig och göra armhävningar hela tiden” kontrade jag. Förra året sprang jag totalt 245 mil totalt, vilket ger ett snitt på 20 mil per månad. Jag ska ligga på topp när jag fyller 40, alltså har jag tid på mig.

Efter en rivstart kom vi i intervallfart fram till vår vanliga äng som var täckt av ett tunt lager snö, några marschaller flämtade i den tysta morgonen och det ångade runt oss från andhämtningen. Första övningen var baksida lår och rumpa – Vi låg ner på marken med raka ben, skuldrorna i, hälarna i och upp med rumpan. Sedan fick vi jucka. Första omgången i 30 sekunder, sedan ”vila” genom att sträcka ut först vänster sedan höger ben. ”Fokusera på andningen, ni är här för att träna!” Nästa omgång var 1 minut lång och Peter hojtade ”Det här är för att styrka baksida lår så ni undviker skador – koncentrera er! Jucka snabbare”

Det brände i lår och rumpa, men jag såg till att totalfokusera på övningen. Lite bisarrt att ligga strax efter 6 på morgonen och blicka upp på stjärnorna i två rader och jucka. Men banne mig vad bra det är. Och min akilleshäl är ju just min rumpa och baksida lår. Övning ger färdighet så den här rörelsen kanske jag får ta till fler gånger under våren…

Efter detta delades vi in i 3 grupper som körde cirkelträning.

Station 1: 2 upphopp / 2 armhävningar / 2 situps – löpning – kryp under snörad bana – löpning/börjar om från början.

Station 2: Löpning med bildäck på släp bakom sig via lina.

Station 3: Boxning med mitsar

Det hela avslutades med 10 minuters backintervaller i grupp.

Vid den första stationen skulle vi som sagt krypa under ett spindelnät av tråd. Mina knän brann och protsterade så jag försökte köra min krypning på armbågar/fötter istället. Detta resulterade i att rumpan åkte upp i luften och gång på gång stod Jens och vrålade ”Ner mot marken, ner med rumpan!!!” Nähe du Jens! – den här Jenifer Lopez-rumpan ska vara så högt upp som möjligt så att resten av världen kan beskåda den!

Jo, det är okej att drömma och fantisera under träning. Det får en liksom att härda ut. Idag tänker min arbetsgivare stänga in mig i ett konferensrum hela dagen och lyssna till vår nye tyska Regionschef som ska prata engelska. Vilken tid tror ni att jag slumrar till?
***********************************************